"De här ser unga ut oavsett om det är vargar eller hybrider. Man ser ofta ensamma vargar som ger sig ut på vandring. En del individer lämnar sin flock när de blir mellan ett till två år för att söka redan på en annan ensam varg att bilda en ny flock med. Under vandringen är det inte ovanligt att vargarna beter sig ganska oskyggt. Det har nog att göra med att det är ungdjur och att det inte vet vad de håller på med. De vargarna kan bege sig in i städer och trafikerade vägar. Så det är möjligt att vargar skulle kunna bete sig på det här sättet. Det som talar emot det är att de är två. För ungvargar på vandring är i vanliga fall ensamma", berättar Per Jensen.
Under förra veckan rapporterades det om att vargar setts mellan Hjorted och Västervik, bara någon drygt mil från Vimmerby. Efter att länsstyrelsen granskat film och fotografier från händelsen konstaterades det att det nog inte rörde sig om vargar utan hundar.
– Det är onekligen väldigt varglikt. Om jag såg de här skulle min omedelbara tanke vara unga vargar. Kanske lite lågbenta. Sedan var det en misstanke att det kunde handla om varghybrider. Det vill säga hundar som har korsats med vargar. Det har varit på tapeten ett tag. Då blir det mer problematiskt för de kan vara nästan omöjliga att skilja från vargar utseendemässigt, säger Per Jensen efter att ha granskat bilder från händelsen.
Per Jensen forskar om domesticering och djurskydd och har bland annat skrivit böckerna "Den missförstådda hunden", "hundens hemligheter" och "Hundars liv och språk". Han berättar att det finns flera kännetecken som generellt skiljer en varg från en hund.
– Det första är att vargar är väldigt högbenta. Mer högbenta än de flesta hundraser man kan tänka sig som går att förväxla, säger han.
Per Jensen har skrivit skrivit 13 populärvetenskapliga böcker. Bland annat "Den missförstådda hunden", "Hundens hemligheter" och "Hundars liv och språk". Här på bild med familjens finska lapphund Lukas.
Det andra som nämns är huvudformen.
– De allra flesta hundar har någon form för antydan till stop, alltså en panna. Att skallen i profil har en vinkling ner över ögonen. Sedan är det vissa vinthundar som inte har det men de förväxlar man knappast med en varg.
Svanshållningen är också ett tecken.
– Hundar tenderar att ha en uppåtkrökt svans. Det är det som hos många hundraser blivit till den lilla knorrsvansen som man till exempel kan se hos spetshundar. Men även en schäfer eller husky har en tendens till att hålla svansen lite bågformigt ovanför ryggen. Men det är inte en helt säker karaktär för jag tror att vargen under vissa omständigheter kan göra det. Så det har mer att göra med hur tydligt de gör det.
Vargar ska röra sig på ett sätt som gör att de ser ut att flyta fram över marken.
Därefter storleken på tassarna.
– Vargar har väldigt stora tassar. De är större än hos de allra flesta hundraser. Ska man komma upp i liknade storlek så är det jättestora mastifer eller sankt bernads-hundar. Men de förväxlar man inte med en varg.
Går det att se en skillnad beteendemässigt?
– Vargar har en flytade gång som man inte ofta ser hos hundar förutom hos vissa vinthundsraser. Det är en gungande, trippande gång som ser nästan ut som att de flyger fram och knappast nuddar marken när de travar.
