Det var i november i fjol som den 42-åriga Västervikskvinnan var på plats i Stockholm för att, enligt uppgift, göra en provrörsbefruktning. Under sin vistelse knackade polisen på dörren till det rum som hon hyrde. På polisens begäran lämnade hon ett urinprov, som sedan visade positivt för bland annat heroin.
Kvinnan nekar till brott och menar att urinprovet inte är hennes. Hon uppger att hon två dagar innan polisen kom förbi blivit nedsövd i och med sin provrörsbefruktning och fått preparatet stesolid intravenöst. Detta preparat återfanns inte i urinprovet. Inte heller de preparat som hon fått i sprutform dagarna innan ingreppet kunde utläsas av analysresultatet. Därför hävdar hon att urinprovet som polisen analyserat måste tillhöra någon annan. Hon för också fram att det tar ett helt år att göra kroppen redo för en provrörsbefruktning och att hon inte skulle riskera utgången genom att ta de förbjudna preparaten.
Stockholms tingsrätt slår dock fast att det är ställt utom rimligt tvivel att kvinnan olovligen använt narkotikan och dömer henne till ringa narkotikabrott. De menar att de fakta som finns visar att urinprovet som tagits faktiskt är hennes och att analysresultatet har ett starkt bevisvärde. En barnmorska har uppgett att det läkemedel som ges i samband med insättning eller utsättning av ägg inte innehåller heroin.
42-åringen döms till att betala 30 dagsböter á 50 kronor. Hon ska dessutom betala kostnaderna för urinanalysen på cirka 1700 kronor och en avgift till brottsofferfonden på 800 kronor.