De släckte när Sverige stod i brand

Det är nästan exakt ett år sedan de stora skogsbränderna härjade i Sverige. Vi träffar tre av de tio brandmän som kommunen lånade ut till norra Sverige under förra sommaren.

Simon Karlsson och Fredric Tunebäck framför ett av husen som de lyckades rädda i Bräcke.

Simon Karlsson och Fredric Tunebäck framför ett av husen som de lyckades rädda i Bräcke.

Foto: Tobias Bååth

Västervik2019-07-19 13:00

Simon Karlsson och Tobias Bååth jobbar i vanliga fall som deltidsbrandmän i Gamleby. Men Tobias vikarierar i Västervik över sommaren. Fredric Tunebäck är stationerad i Ankarsrum. I omgångar åkte tio brandmän från kommunen upp till Jämtland förra sommaren för att hjälpa till med släckningsarbetet vid några av de gigantiska skogsbränderna.

– Det är svårt att sätta sig in i. Det var något utöver det vanliga, jag har aldrig sett något liknande, berättar Simon.

För ett år sedan fick de förfrågan om inkallelse via sms. För flera av brandmännen som åkte dit hade semestern redan börjat.

– Man fick ju dåligt samvete när man satt hemma så man släppte allt för att åka, säger Fredric.

När de anlände till Bräcke, i Jämtland, var det mest eftersläckning som gällde. Jämfört med andra bränder den sommaren var den här ganska anonym.

– Det gällde cirka 1000 hektar, vilket en vanlig sommar hade räknats som gigantisk, men inte den här sommaren, säger Tobias.

Efter två dygn i Bräcke blev de omflyttade till Kårböle, den kanske mest omtalade branden från sommaren 2018. Kårböle var evakuerat sedan någon vecka tillbaka när de anlände. Arbetet då gick ut på att se till så de tre stora bränderna inte kröp närmre samhället.

– Det var så mycket större där, det var nog 12 000 hektar när vi kom dit. Det gick inte att överblicka och hela tiden startade nya bränder. Vi jobbade i 16 timmar och sov i åtta timmar, säger Fredric.

I Kårböle arbetade de på ett berg där terrängen var brant och kraftigt kuperad.

– Jag har aldrig varit så fysiskt trött som jag var då, berättar Simon.

Tillsammans med sju andra personer täckte de en brandfront på ungefär en kilometer.

– Att bära slangar på 40 kilo i 30 graders värme fram och tillbaka 1000 meter på ett berg var krävande, berättar Fredric.

Något som var nytt för dem under arbetet och som de tog med sig som en erfarenhet var samarbetet med helikopter och brandflyg. Helikoptrarna släppte cirka 8-9 tunnor vatten på elden men också en tunna med cirka 2 kubikmeter vatten på de arbetande brandmännen.

– Det var rätt skönt där i 30 graders värme, berättar Fredric.

Efter förra sommaren har brandkåren i Västervik börjat jobba mer med helikoptrar vid släckningsarbete.

– Vi dirigerar ju dem från marken och då är det bra att ha erfarenheten med sig, så att man inte tappar fokus, säger Tobias.

– Allt hemma känns ju väldigt litet och överkomligt nu i jämförelse med det vi såg då, säger Simon.

En annan erfarenhet de tar med sig är att man underskattat skogsbränder innan sommaren 2018. De hoppas att risken för att något liknande skulle inträffa igen har minskat.

– Man har ju fått upp ögonen för brandflyg och händer det något så slår man på stort direkt, säger Fredric.

Tobias berättar att det handlar mycket om var en brand utbryter.

– Är det i en park mitt i Västervik kan man ju släcka den snabbt. Men om det skulle börja brinna i skogen i Hjorted tar det minst en kvart att ta sig dit. Då kan det sprida sig rätt snabbt.

– I norra Sverige var det för få brandmän på för stora ytor. Dessutom saknas det vägar på många ställen där, säger Fredric.

Förutom erfarenheten tar de med sig tanken på att deras arbete var meningsfullt.

– Man märkte hur uppskattat det var. Ideellt folk kom med allt från mat till skavsårsplåster. Utan dem skulle det aldrig funka, berättar Simon.

Simon Karlsson, Fredric Tunebäck och Tobis Bååth berättar att inget kan mäta sig med förra sommarens bränder i norra Sverige.
Simon Karlsson, Fredric Tunebäck och Tobis Bååth berättar att inget kan mäta sig med förra sommarens bränder i norra Sverige.
Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!