– Jag lever efter ett libanesiskt ordspråk som säger att ”de 50 första åren är svårast”. Det passar bra in på hur mitt liv sett ut.

Det säger Raymond Hanna, som lördagen den 10 augusti fyller 50 år. De flesta känner säkert igen honom från någon eller några av alla de restaurangverksamheter som han varit involverad i. Kanske har man en gång i tiden ätit hans pizza på Restaurang Roma, där Guldkant idag ligger, eller kanske blivit serverad en Kravmärkt lunch på hans tidigare restaurang Smak. Att det skulle bli just restaurangbranschen för Raymond var bara av en ren slump för 30 år sedan.

– Jag bodde i Motala och hade just kommit in på universitetet i Linköping, där jag skulle plugga till inredare kan man säga. Men så behövde de en pizzabagare på restaurangen där min bror jobbade, och av någon anledning körde jag på det istället.

Artikelbild

| Efter den tuffa tiden av sjukdom och dödsfall inom familjen tatuerade Raymond in ett radband. "Jag har alltid varit religiös, men alltid varit emot tatueringar. Så det är lite komiskt att jag nu faktiskt har en tatuering" berättar han.

Motala lämnade han så småningom, men restaurangbranschen är han kvar i än idag. Genom åren har han startat flera restauranger, men det har det inte alltid varit en spikrak väg framåt. För fyra år sedan satsade han bland annat stort på att slå igenom med ett nytt koncept i Kanada, där en av hans bröder bor. Han tog sitt pick och pack och korsade atlanten. En långtradare skulle bli cateringrestaurang med fokus på nordisk mat, och fick likt hans restaurang i Västervik, namnet Smak. Med många stora svenska företag i landet och många nordbor i Montreal, dit Raymond flyttade, så fanns det en marknad för verksamheten. Men på grund av tråkiga omständigheter hemma i Sverige behövde han flytta hem igen.

– Det var en tuff period. Min far gick bort och min fru blev sjuk. Jag behövdes här hemma helt enkelt.

Familjen är viktig för Raymond. Tillsammans med sin far och två av sina syskon lämnade han det krigshärjade Libanon som 16-åring. Det var tufft att komma till ett helt nytt land, men han fick snabbt kompisar och lärde sig svenska. Den stora syskonskaran han tillhör är idag spridd i flera länder, och han har nu en egen stor familj på sex barn. Frun Mirna träffade han via nätet för 16 år sedan. Hon bodde då i Libanon och efter en tids chattande åkte Raymond ner för att träffa henne. Kärlek uppstod och idag är de gifta med fyra gemensamma barn. För Raymond, som varit gift en gång tidigare, är det viktigt att idag värdesätta familjen.

– Jag kan känna att jag tidigare inte varit så tillgänglig, speciellt under mitt första äktenskap. Det har varit mycket jobb och lite ledig tid med min familj. Jag har offrat mycket genom åren, men kommer inte att göra samma misstag två gånger.

Artikelbild

| Raymond drivs av att ständigt utveckla och komma på nya rätter. "Det är det som gör den här branschen så spännande" menar han.

Efter år av utmaningar, med både nedför- och uppförsbackar, har Raymond nu kommit till nya insikter. Nästa år väntar nämligen tre års studier för att till slut bli yrkeslärare för gymnasieelever med kockdrömmar. Det är en trygg anställning, vanliga arbetstider och möjligheten att sprida sina matkunskaper vidare som lockar med det nya yrkesvalet.

– Jag blir ju äldre med åren, såklart, och har ej samma ork eller driv. Nu vill jag prioritera en mer stabil tillvaro som kan ge mer tid med min familj.

Artikelbild

| Det var framför pizzaugnen som Raymond började sin långa yrkeskarriär inom restaurangbranschen.

30 år har han hunnit med i restaurangbranschen, och för varje år har matintresset växt. Och trots sina libanesiska rötter är det just den nordiska maten som ligger närmast hjärtat hos Raymond.

– Husmanskost går att variera och utveckla i oändlighet, och det är det jag gillar. Och sen finns det ju inget som slår en klassisk köttbulletallrik. Smakkombinationen av sältan i köttbullarna, sötman i lingonen, syran i pressgurkan och den gräddiga såsen. Det finns inget bättre än det.

Oavsett vad det nya yrkesvalet som lärare bjuder på, så släpper han inte foten från restaurangvärlden.

– Jag har försökt så många gånger, med det går bara inte. Jag vet inte vad det är, men någonting drar mig tillbaka. Men jag älskar att jobba med detta, det är mitt kall och mitt stora intresse. En del av mig.