– Nja, det är lite vanskligt att uttrycka det så. Fästingar är nämligen långlivade djur, inte som mygg som blir flera generationer under ett år.

– Fästingarna kan bli upp till tre år gamla. De lever stillsamma liv och vegeterar på sin ört eller sitt strå tills de fastnar på den individ, djur eller människa, som stryker förbi. När de sugit i sig tillräckligt med blod släpper de taget. Det här upprepas tre gånger innan de parar sig och honorna lägger ägg.

Att färre än vanligt blev fästingbitna i fjol, eller drabbades av fästingburna sjukdomar, beror antagligen inte på att det var färre fästingar än normalt. Men värmen och torkan bör ha spelat in, menar Didrik Vanhoenacker.

– På grund av torkan hade fästingarna att välja på att antingen sitta kvar längst upp på sin ört i skogen eller sitt strå på ängen, 10-20 centimeter från marken, och riskera att torka ut och dö, eller klättra neråt istället mot marken för att få fukt och skydd.

Med andra ord kan det vara så att många valde det sistnämnda beteendet. De fastnade därmed inte på de större värddjuren.

Fästingen utvecklas från någon tiondels millimeter som larv till tre-fyra millimeter som vuxen. Dess värddjur är framförallt möss och sorkar men även stora däggdjur, som människan.

– Det finns nog inte så många andra djur som tycker att fästingar är nyttiga för dem. En del djur äter fästingar ibland, men knappast något djur behöver äta just fästingar. Fästingar finns för sin egen skull. Deras affärsidé fungerar uppenbarligen i naturen.