Stämningen måste nog ändå beskrivas som smått nervös när Elin Lönn, nyhetschef på Västerviks-Tidningen, och reporter Filip Gustafsson sätter sig ner vid Gränsö kanal för att för första gången prova det här med surströmming. De har "bullat upp" men traditionella tillbehör: mosad mandelpotatis, hackad lök, tunnbröd och gräddfil. Och så strömmingen förstås. Lönn har aldrig varit i närheten av fisken, Filip har känt doften någon gång innan.

De öppnar burken i en påse, det kan skvätta en hel del om jäsningen har gått långt. Så är det inte riktigt den här gången, men pyser ut vätska gör det.

– Det var faktiskt inte så farligt som jag trodde. Dagen innan var jag jättepeppad men när vi skulle öppna burken så var jag faktiskt nervös. Det luktade ju verkligen inte gott, men det var inget som inte gick att hantera, säger Elin Lönn.

Artikelbild

| Inga sura miner från Elin Lönn eller Filip Gustafsson när det var dags att öppna burken.

Filip Gustafsson är varken förtjust i rå lök, eller i fermenterad fisk, visar det sig.

– Rå lök är verkligen ingen höjdare så jag var lika rädd för den som för strömmingen. När vi väl öppnade burken så trodde jag att det skulle lukta värre än det gjorde, säger han.

Strömmingen viks ihop tillsammans med lök, gräddfil och mosad mandelpotatis.

– Det smakade inget vidare, men inte alls så farligt som folk säger, säger Filip Gustafsson.

Artikelbild

| Tillbehören var nästintill traditionella. Många använder hårt tunnbröd i klämma, andra både dill och tomat. Många dricker öl eller mjölk till surströmmingen.

– Jag kommer inte smaka igen, det är jag inte så sugen på, men nu har vi i alla fall provat, säger Elin Lönn.