Gården Kvarntorpet ligger mindre än ett stenkast från gränsen till Vimmerby kommun. Gården har funnits i familjen Anderssons ägor sedan 1910.  Lasse Andersson började köra lastbil 1960, så fort han fått körkortet i sin hand. Hans tre barn; Peter, Pierre och Ann-Sofie har alla gått i hans fotspår och jobbar också med att köra lastbil. Det finns ytterligare en gemensam nämnare; samtliga kör lastbilar inom den gröna näringen.

Lasse Andersson har framförallt ägnat sin drygt 60 år långa karriär med att köra djurlastbil. 1967 tog han och hans fru Gun över det åkeri som hans far drivit sedan 1955. En stor utveckling har skett under hans långa karriär.

– Det har det ju på så vis att bilarna har ju blivit större och det är ju en helt annan modell. Men det gör ju precis lika ont än idag om man får en smäll av en ko som det gjorde på den tiden, säger han.

Kraven på djurbilarna har också förändrats genom tiderna.

– Myndigheterna bestämmer en viss viktintervall på djuren och hur mycket de ska ha att stå på. Sånt existerade inte förr, då lastade man på tills det var fullt. Det hände väl inte mer då än vad det gör idag. Vi upplever idag att det nästan är så att djuren kan slå emot mer eftersom de står mer glest, förr hade de stöd av varandra och stod mer bundna, säger Lasse Andersson.

Äldsta sonen Peter Andersson började arbeta heltid på familjens åkeri 1986, men då hade han redan åkt mycket lastbil.

– Jag är ju uppväxt i det här, jag har varit med sedan jag var två år och åkt. Jag gick nio år i skolan och sen var jag lite dräng på ett lantbruk tills jag fick körkort, sen började jag köra lastbil, säger Peter Andersson. 

– När Peter började sätta upp näsan, då fick man ha med nappflaska och blöjor och sånt, så var han med jämt, berättar Lasse Andersson.

Efter att slakteriet i Vimmerby lades ner 1985 började man köra djur till Linköping, men efter en upphandling 2011 var det slut med det också. Då började man istället att köra till slakteriet i Kalmar och dit kör Peter Andersson än idag. Under 2018 bestämde man sig för att sälja djurlastbilen och lägga åkeriets verksamhet på is.

– Mor och far har ju skött åkeriet, mamma har hjälpt till med pappersarbete och det. Jag är ingen pappersmänniska och man måste ju klara av det med, det blir för stor belastning till slut så jag tyckte inte riktigt att det var värt att kämpa så hårt, säger Peter Andersson.

När möjligheten att sälja bilen och fortsätta som anställd kom upp så tog Peter Andersson den chansen. Nu får han pyssla med det som han tycker är roligt - fixa och köra lastbilen.

– Bilintresset har alltid funnits, man tycker det är roligt med det där lite extra, med rostfria hjul och lite annan lack. Det är väl det som har varit mitt stora intresse, säger han.
 

Som djurlastbilförare är handlaget med djur viktigt.

– Man måste ha lite djuröga, man måste kunna läsa ett djur ganska så mycket - det är det som det handlar om, säger Lasse Andersson. 

– Om man gör en bra lastning och djuren går på, då är man nöjd för att man har gjort ett bra jobb, det är där efter vi jobbar hela tiden, fyller Peter i. 

Att livet som djurbilsförare är en livsstil, är tydligt.

– Det är inte bara ett jobb utan det är som ett kall, man lever med bönderna och det blir ju kompisar, säger Lasse Andersson.