Hembygdsföreningens styrelse består av enbart fyra ledamöter. Fastighetsbeståndet och alla inventarier har blivit en tung arbetsbörda – som vuxit de fyra tappra över huvudet. Nu orkar man inte mer.
– Vi har diskuterat frågan inom styrelsen under ett års tid, sedan förra årsmötet, och nu har vi landat i ett förslag, säger Madelene K Askevik och fortsätter:
– Vi vet att det finns personer som är intresserade av det vi har, på så sätt har det blivit lättare att gå vidare och konkretisera frågan, som ska lyftas och diskuteras på årsmötet på måndag kväll. Då får alla en chans att tycka till.
En eventuell försäljning omfattar inte hembygdsgården. Där äger föreningen både mark, sju-åtta hus och inventarier, som är tänkt att bevara som i dag.
– Där vill vi lägga kraften och förvalta det bra, tillägger Madelene K Askevik.
Utan det är torpet Äspebäcken, i skogen mellan Främsteby och Bjärkhult, man vill avyttra i första hand. Där arrenderar man marken och ägaren är intresserad av att överta torpet, som föreningen hyrde ut till turister tidigare. Men den verksamheten är också avvecklad sedan ett par år tillbaka, på grund av att det var för tidskrävande och blev ohållbart till slut.
Likaså diskuteras framtiden för Bostället med tillhörande uthuslänga. Där finns det dessutom oklarheter kring ägarförhållandena.
– Hela Bostället är fullt med saker, på övervåningen finns exempelvis ett skolmuseum med massa prylar, som vi diskuterar hur vi ska förvalta på bästa sätt. Vi är oroade över antalet föremål och förvaringen av dem, risken är att det står och förstörs. Det kanske inte ens borde förvaras så här, utan tas omhand av ett riktigt museum.
Hur styrelsens tankar kommer att tas emot är förstås svårt att säga. Det är en kontroversiell fråga, men Madelen K Askevik väljer att se det som att styrelsen tar sitt ansvar.
– Det är lätt att sitta hemma och tycka att föreningen ska bevara allting, men vi är helt enkelt för få aktiva, även om vi har ett litet gäng som hjälper till. Saker och ting kan inte se ut som det gjorde för 50 år sedan, samhället förändras och det gör också föreningslivet, inklusive hembygdsföreningarna.
Vad hoppas du ska hända på årsmötet?– Att folk ska ha en förståelse för varför vi gör det här. Jag är egentligen inte orolig, för vi har alla goda argument med oss.