Ett prövningarnas århundrade

Detta är en tid då de allra flesta Vimmerbybor inte rest särskilt långt bort. Till de mest beresta räknas de invånare som varit till Västervik då och då, eller några som kanske någon enstaka gång besökt residensstaden Kalmar.
Landshövding Psilanders ryktbarhet hade säkert nått den lilla staden inför inspektionen. Psilander var i 60-årsåldern och hade tidigare varit en av Karl XII främsta sjöofficerare. Placeringen som landshövding i Kalmar var med all säkerhet en hedersam reträttplats efter en lång och mycket framgångsrik karriär. En av landshövdingens uppgifter är att resa runt till de olika städerna och tillse att ledningen fungerar som konungen beslutat.

Denne fine herre möter ett ganska enkelt folk. Fattigdom håller folket i ett fast grepp. Hungersnöd är mera regel än undantag. De låga envåningshusen med grästak dominerar stadsbilden, men ett och annat tvåvåningshus börjar dyka upp. Århundradet skulle medföra att Vimmerby rustas på olika sätt. Bland annat börjar man stenlägga gatorna. Kartor från 1710 visar att det tillkommit fyra små båtsmansstugor. Kriget drabbar staden i den bemärkelse att befolkningen hade kostnader för att hålla båtsmän. Och många av Vimmerbys söner sänds ut i en oviss framtid. För de flesta väntar svält, kyla och till sist döden.

Bristande hygien kommer ifatt våra förfäder i form av sjukdom. Vatten och avlopp finns fortfarande inte. Kvalitén på stadens vatten är tvivelaktig. Hanteringen av denna livsnödvändighet lämnar även den en hel del i övrigt att önska. Renlighet är sannerligen ingen dygd i en tid då parfym och puder , hos överklassen, ersätter en rejäl tvagning. Även om pudrade peruker säkert är en sällsynt vara i Vimmerby, följer säkert allmogen med i bruket att vaska sig ytterst sällan.
Under början av 1700-talet växlar dödssiffrorna. Norén anger i sin bok att dödssiffran för 1706 är 37 personer, en förhållandevis hög siffra. Norén jämför med 1709 då 14 personer dör.
År 1711 härjar böldpest i Vimmerby. Kanske inte annat att vänta sig med tanke på att Vimmerby, tillsammans med många andra städer, är rena rama drömmen för svartråttan. Med råttan kom råttlopporna, de små djur som spred smittan. Det visste säkert inte Vimmerbyborna då, utan de skydde sina medmänniskor som, ja just det - pesten!

Från döda svartråttor kunde lopporna förflytta sig till människan. Den som blir smittad känner sig stel och frusen först. En stickande känsla uppstår och en, eller flera, hårda bölder dyker upp i armhålan eller i ljumsken. Bölderna blir svarta och det rinner blod och var ur dem. Huden får svarta fläckar som uppstår på grund av alla inre blödningar. Böldpest betyder svåra plågor och döden inom fem dagar för den drabbade. Böldpesten 1711 tog 79 Vimmerbybors liv.

Många kungaföljen passerar staden, stannar till och kanske till och med övernattar. Kravet på inkvartering för militär på genomresa retade upp Vimmerbyborna så till den milda grad. De kräver en utförlig förordning för att bringa reda i denna ekonomiskt betungande pålaga. Konung Fredrik I finner att Vimmerbyborna har rätt och lovar bättring.
Kyrkan har en stark ställning i staden. Kyrkplikt råder men det är sämre med den folkliga respekten för Guds hus. För att hålla ordning under gudstjänsterna krävs det en särskild tillsyningsman uppe på kvinnornas läktare ovanför sakristian. Stadens stadsfiskal klarar inte av att bestraffa folket till lydnad. Stupstocken på torget är välfylld och de böter som utdöms är talrika. Trots detta är det ett herrans liv i kyrkan...

Kyrkobesökare som sitter på läktaren kastar ned både det ena och det andra på dem som sitter nedanför. De skär med knivar i orgeln och i bänkarna. Kvinnorna för ett sådant oväsen att det är helt omöjligt för prästen att överrösta dem med sin predikan.
Redan 1731 förbjuder de styrande i riket böndernas husbehovsbränning av brännvin. Den som vill supa får köpa sitt brännvin. Å andra sidan struntar de flesta bönder i förbudet och fortsätter bränna sitt brännvin. Detta är en tid då brännvin räknas till livets nödtorft och ofta händer det att bonden och hans drängar startar dagen med en sup och en bit bröd.
Många av kyrkobesökarna är stupfulla trots att det har varit förbjudet att dricka alkohol i kyrkan sedan 1752. Inte hjälper förbud, 1753 berättas att prosten själv finner en man, drucken och sovande, under gudstjänsten. Mannen får för denna försyndelse böta en daler till kyrkan.
Den historien är bara en i raden. Brännvinet flödar i vårt land under slutet av 1700-talet. Allmogens alkoholvanor är ett skäl till buslivet i kyrkan. Och utanför kyrkan förstås. En söndag beger sig Gabriel Kopp ut till häst. Han lämnar sin gård Solnehult för att bege sig in mot staden. I sitt berusade tillstånd klarar han inte hela färden. På Älåkra gärde faller han av och får tas om hand av förbipasserande. För detta brott hamnade Gabriel i Häradsrätten.

Oxhandeln under 1700-talet är minst sagt blomstrande. Idag känns det svårt att föreställa sig hur det var möjligt för köpmännen att driva stora hjordar med oxar från Vimmerby till huvudstaden på tre dagar! Vimmerbys oxhandlare är välkända och till heders hållna både av oxuppfödare och av uppköpare i huvudstaden. När vi skrapar lite på ytan är det inte svårt att förstå varför. Vimmerbys köpmän betalar uppfödarna bättre än alla andra! Trots det lyckas de med konststycket att ha bästa priset även till Stockholmsslakterierna. Köpmännen i Jönköpings län är så uppretade att de med hjälp av sin landshövding ser till att det blir bötesbelagt för bönderna att handla oxar med köpmännen från Vimmerby! Ett förbud som inte Kalmar läns landshövding finner sig i. Han skriver till sin kollega och förklarar att Vimmerby har rätt till obegränsad handel i både Kalmar och Jönköpings län. Rätten fick man i ett kungligt brev daterat 1689! Vimmerbyköpmännen fogade in i skrivelsen att de var helt beroende av handeln för att kunna betala skatt till kronan... Mentzer i Jönköping vill inte orsaka att kungen blir utan skatter och tar tillbaka sitt förbud. Men han kan inte riktigt släppa tanken på att stänga ute de driftiga Vimmerbyköpmännen. År 1749 går han till regeringen med sitt ärende. Ett tilltag som bara resulterar i att regeringen slår fast rätten att handla oxar i Jönköpings-, Kalmar- och Kronobergs län. Under slutet av 1700-talet slipper köpmännen i Vimmerby att forsla oxarna till Stockholm. I stället reser uppköparna hit till vår stad för att köpa prima oxar.

I slutet av 1700-talet var det dags för en riktig prövning för Vimmerbyborna. Och för all del många, många andra ställen i riket. De veneriska sjukdomarna, syfilis och gonorré, sprider sig epidemiartat. I många historieböcker benämns dessa "skamliga" åkommor som sin tids största folksjukdom. Att Vimmerby drabbas hårt har faktiskt en naturlig förklaring. Militära transporter genom riket för med sig sjukdomarna. Att trupper passerar Vimmerby ofta sätter sina spår. År 1780 är problemet så pass allvarligt att stadens ledning tillsätter särskilda medel och mediciner för att hejda spridningen.

Emellan verdermödorna lever människorna i Vimmerby helt, för sin tid, vanliga liv. De gifter sig, föder barn och dör. De handlar, odlar och tillverkar. Staden växer, år 1795 har befolkningen stigit till 2 289 personer i Vimmerby med omkringliggande landsbygd.
Kanske kan den som har en god fantasi ställa sig på dagens Storgata för att försöka förnimma dåtida ljud. Prova att göra det om natten när de moderna ljuden tar en paus. Då kanske du kan höra ekot av nattvaktens steg mot kullerstenarna. Hans höga utdragna meddelande "klockan är elva slagen, Gud bevare vår stad för eld och brand", ljöd natt efter natt. Trots denna upprepade uppmaning till högre makter om förskoning från eldsvåda skulle den åter drabba vår stad. Men inte förrän en bit in på nästa århundrade.

Läs mer
KÄLLOR: Från forna tiders Vimmerby och Sevede av F. E. Norén, Vimmerby stads historia av Oskar Blomberg, Stora boken om livet förr, Jane Fredlund. Bengt Nilsson, Linköpings Universitetsbibliotek, Vimmerby Digitala Bildarkiv.