Historiska Vimmerby

Vad vet du om dessa 400 år? Och vad hände innan dess?
Exakt när Vimmerby blev stad första gången vet ingen, men trakten har varit bebodd mycket länge. Fynd visar att trakten var befolkad redan under yngre stenåldern och under bronsåldern. Järnåldersgravfältet i Gästgivarehagen berättar att det fanns gott om människor samlade på platsen redan före kristen tid.

Och det hände en hel del. 1192 härjade danskarna i dessa delar och brände Vimmerby för tredje gången. Nästan hundra år senare när Birger Jarl styrde landet, firades den heliga mässan i Vimmerby kyrka med kyrkoherde Henricus Erici.
Fram till 1350 var det förhållandevis lugnt i trakten, som var välmående tack vare att Skillingarum utanför Vimmerby var en knutpunkt där Kungsvägen mellan Kalmar och Stockholm samt vägarna från Västervik och Eksjö möttes. Vimmerby blev en blomstrande handelsstad. Men sedan drabbades staden och dess invånare av en del elände. Danskarna återkom gång efter annan, brände och plundrade. Dessutom gick borgarna i Kalmar ut på krigsstigen och klagade hos Gustav Vasa på Vimmerbybornas framgångar på handelsfronten. Det fick till följd att Gustav Vasa drog in stadsrättigheterna 1532.

Vimmerbyborna satte sig minsann inte med armarna i kors för det. De fortsatte trotsigt med sin handel, och 1604 gav Karl IX alltså tillbaka rättigheterna. Länge var Vimmerby centrum för landets oxhandel. I början av 1800-talet fanns där sex vanliga garverier, tre sämskgarverier och tre handskmakare.

Enda bevarade garveriet är det Östermanska. Men det finns inte i Vimmerby utan på Skansen i Stockholm sedan över 60 år tillbaka.
Hantverkstraditionen har alltid varit stor i staden. Under 1700-talets sista år fanns där till exempel mer än dubbelt så många hantverkare som handlare. Det var kopparslagare, färgare, guldsmeder, tenngjutare, skomakare, snickare, skräddare och några till.

En annan urgammal tradition är marknaden, eller "marken" som Vimmerbyborna själva säger. Vem beskriver marken bättre än Astrid Lindgren när hon skickar dit Emil i Lönneberga?: "Varje år sista onsdagen i oktober månad var det marknad i Vimmerby, och då var det liv och kolifejs i den stan från tidiga morgonen till sena kvällen, det kan jag försäkra.

Varenda människa både från Lönneberga och andra socknar for dit för att sälja oxar och köpa stutar och byta hästar och träffa folk och skaffa sig fästman och äta polkagrisar och dansa schottis och komma i slagsmål och ha roligt var och en på sitt vis".
Det var tider, det!

Men allt har inte varit frid och fröjd i staden. Brann gjorde det ofta i Vimmerby. Även utan att danskarna hade ett finger med i spelet. 1683 rådde fullständig kaos i staden när nästan all bebyggelse - främst kring torget och Storgatan - förstördes i en storbrand. Från den målmedvetna återuppbyggnaden av staden kan vi fortfarande kika på byggnader som Grankvistgården och Tenngjutaregården på Storgatan. 1821 var senaste, och förhoppningsvis sista, gången som en omfattande brand utbröt. Även då var det torget som drabbades värst. Rådhuset som idag är den tjusigaste byggnaden kring torget byggdes ett par år efter den branden. Huset stod klart 1825 och var troligtvis stadens första arkitektritade byggnad. Andra sevärda byggnader är Grankvistgården, Borgmästaregården och Rådmansgården, alla byggnadsminnesförklarade.
Tenngjutaregården fick sitt namn efter tenngjutarna Gudmund Östling och Zadek Bergenholzt, och målningarna i tak och på väggar gjordes 1767 av Joh Lundgren Olofsson.
En promenad längs Storgatan minner än idag om de olika hantverkare som fanns i vår stad i svunnen tid.