"Det var som om drogerna kidnappat honom"

Han var en glad och öppen fotbollskille. Innan drogerna tog över. ”Man Ă€ltar vad man gjort för fel, men jag tĂ€nker inte skĂ€mmas mer”, sĂ€ger Niina, vars son hamnade i drogberoende.

"Vi har skÀmts fÀrdigt. Det finns inget att skÀmmas för. VÄra vÀnner, vÄr familj och vÄra kollegor vet. Vi har bara mött förstÄelse", sÀger Niina.

"Vi har skÀmts fÀrdigt. Det finns inget att skÀmmas för. VÄra vÀnner, vÄr familj och vÄra kollegor vet. Vi har bara mött förstÄelse", sÀger Niina.

Foto: Rebecca Forsgren Malmström

Vimmerby kommun2020-02-29 08:00
Rebecca Forsgren Malmström

Om nÄgra mÄnader fyller Niinas Àldste son 18. Han sitter inlÄst pÄ behandlingshem, omhÀndertagen enligt LVU, Lagen om vÄrd av unga.

– Som vi slagits för att han ska omhĂ€ndertas. Det finns nog de som tycker att det Ă€r konstigt att anmĂ€la sin egen son till socialtjĂ€nsten, men jag skulle göra det tio gĂ„nger om. Jag vet att det rĂ€ddat hans liv.

I backspegeln har det gĂ„tt rasande fort. PĂ„ drygt ett Ă„r gick den aktiva fotbollsfamiljen frĂ„n vardagspussel med jobb, företag, lĂ€xtjat och ”kom hem senast ett” – till kissprov, sargad tillit, knarkskulder och stĂ€ndig oro.

Niina vill berÀtta. Utgöra exempel. Hon orkar inte skÀmmas mer.

– Det  kan hĂ€nda vem som helst. Beroendeproblematik ser olika ut och beroende Ă€r en sjukdom. Det Ă€r inte bara "pundare" som drar en lina eller sĂ€tter en spruta i armen. Man kan ha gĂ„tt frĂ„n vĂ€rktabletter till nĂ„got tyngre, en annan blir spelberoende. VĂ„r son blev deprimerad. Som förĂ€lder undrar man vad man gjort för fel, men vi har inte gjort fel. Att kapsla in allt och dra ner rullgardinen gör inte saken bĂ€ttre.

Hon mÀrkte att han mÄdde dÄligt i ettan pÄ gymnasiet. Inte lÀngre lika glad. Det var jobbigt i skolan och fotbollsintresset dalade.

– Vi har alltid haft en tajt relation och jag och min man har sagt till pojkarna att de kan komma till oss och prata om vad som helst. Nu Ă€ndrades hans beteende. Via en annan mamma fick jag höra att han rökt hasch. Vi konfronterade honom och han erkĂ€nde direkt. 

Det kom som en chock. Men Niina och maken kÀnde hopp. Beroendeenheten kopplades in och sonen fick gÄ pÄ samtal.

– Jag  minns att jag tĂ€nkte ”han har Ă€ndĂ„ fattat”. Och jag var stolt över att han sjĂ€lv kontaktade kurator.

Men under vĂ„ren 2019 blev det mer skolk och festande. 

– Han dömdes för brott. Efter rĂ€ttegĂ„ngen blev allt vĂ€rre. Han hade samvetskval mot den han utsatt och kĂ€nde att folk vĂ€nde honom ryggen. DĂ„ började han ta droger regelbundet.

Livet blev kaos.

– Han blev totalt personlighetsförĂ€ndrad, det var som om drogerna kidnappat honom. Vi kunde inte nĂ„ honom. Det mal i huvudet – var Ă€r han, vem Ă€r han med, sitter han hög nĂ„gonstans? Allt kretsade kring drogerna och jag vet inte hur mĂ„nga gĂ„nger jag ringde socialen och sa ”nu fĂ„r ni omhĂ€nderta honom”. Men de kunde inte göra nĂ„got mot hans vilja.

Niina vill inte sÀga att det Àr svÄrt att fÄ hjÀlp.

– Familjeteamet har hjĂ€lpt oss vĂ€ldigt mycket och vi har gĂ„tt i samtalsgrupp för anhöriga hos beroendeenheten. Men vĂ„r son hade behövt bryta mönstret tidigare, hjĂ€lpen skulle ha satts in snabbare.

NÀr sonen testats positivt Àven för kokain blev det frivillig placering pÄ ett HVB-hem i Stockholmstrakten. DÀr eskalerade drogbruket.

– Dörren var lĂ„st, men inte fönstret. Han hade fem minuter till knarkhandeln. Han köpte droger pĂ„ krita och hamnade i en situation dĂ€r han kunde ha blivit ihjĂ€lslagen.

Efter ett möte begÀrde socialtjÀnsten omplacering med stöd av LVU . Sonen kom efter utredning pÄ en SiS-placering, Statens institutionsstyrelse.

– Vi har undrat tusen gĂ„nger om det Ă€r rĂ€tt, men första natten han var inlĂ„st kunde jag sova för första gĂ„ngen pĂ„ lĂ€nge. Nu har han varit drogfri sedan 1 november. Han kan fortfarande bli arg, men det kĂ€nns som det börjar sjunka in i honom. Han förstĂ„r att han behöver hjĂ€lp och mĂ„r bĂ€ttre.

Det senaste Äret har kommit ifatt. Niina har varit sjukskriven för utmattningsdepression.

– Jag har kĂ€nt total maktlöshet. Samtidigt utvecklades jag till en besatt FBI-agent. Man sĂ€tter allt pĂ„ paus och försöker bara överleva varje dag.

Hon hoppas kunna hjÀlpa andra. PÄ sikt. Kanske en förÀldraförening.

– Först mĂ„ste jag lĂ€ka, och se hur det gĂ„r för oss. Men det vore bra om nĂ„gon blir hjĂ€lpt av att vi berĂ€ttar. Vi har bara positiva erfarenheter av att vara öppen och har fĂ„tt helt fantastiskt stöd frĂ„n kollegor, familj och vĂ€nner. Det vi gĂ„r igenom har varit fruktansvĂ€rt och splittrar, men vi har ocksĂ„ kommit nĂ€ra varandra.

NÀr du tÀnker nÄgra Är framÄt, vad hoppas du dÄ?

– Att vĂ„r son Ă€r frisk. Att han har ett jobb han trivs med, men det viktigaste Ă€r att han mĂ„r bra. Jag har ett foto pĂ„ honom, taget pĂ„ Bullerby Cup. GlĂ€djen han har i ögonen pĂ„ den bilden har jag inte sett pĂ„ mycket lĂ€nge. Det önskar jag, att jag fĂ„r se samma livsglĂ€dje i hans ögon igen.

Fotnot: Niinas son har inte haft möjlighet att kommentera, men han har lÀst och gett sitt godkÀnnande inför publiceringen.

Orolig? Hit vÀnder du dig

Vid akut fara för överdos ring 112. Via 112 kan du ocksÄ fÄ kontakt med socialjouren.

SjukvÄrdsrÄdgivning finns pÄ telefonnummer 1177.

Den som har pÄgÄende missbruk eller Àr orolig för anhörig eller nÀrstÄende som missbrukar kan kontakta beroendegruppen inom kommunens individ- och familjeomsorg. I första hand ges stöd pÄ hemmaplan genom bland annat samtal och drogtester. Vid stora eller lÄngvariga problem med missbruk finns möjligheten att ansöka om placering i familjehem eller pÄ behandlingshem.

SĂ„ jobbar vi med nyheter  LĂ€s mer hĂ€r!