Under hela sin uppväxt visste Amanda Lindgren att hon ville jobba med kultur och konst. Från början drömde hon om att bli musiker tills hon såg dokumentärfilmen "Fotografen från Riga". Filmen handlar om fotografen Inta Ruka.
– Jag slogs av hennes medmänsklighet och hur hon kom människor nära. Jag tänkte att så vill jag också leva och det var en milstolpe i livet när jag såg filmen, säger Amanda Lindgren.
Amanda växte upp i Sjögle utanför Mariannelund men hon flyttade med familjen till Vimmerby när hon var 15 år gammal. Hennes barndom har präglats mycket av konst. Hennes farfar Anders Lindgren var konstnär och bodde i Vimmerby.
– Jag har omgett mig med hans tavlor sedan jag var bebis, han har varit min stora inspiration. Jag har varit mycket hos honom i ateljén, och jag har kopierat hans sätt att formge bilder. Det var en jättestor sorg när han gick bort, berättar hon.
Den allra första kameran som Amanda började fotografera med fick hon av farfar. Utbildningen till bildjournalist gjorde hon på Biskops Arnö fotoskola i Stockholm. Under utbildningen gjorde hon praktik på både Aftonbladet och Dagens Industri. Hon fick göra allt från presskonferenser på Rosenbad till uppdrag åt magasin. Hon brinner för att berätta om människoöden och situationer i samhället.
– Man kanske träffar en människa som slår an en sträng i en. Min personliga favorit är att skildra äldre människor, de har ett annat perspektiv och en lugnare ton. Jag är en ganska glad person som ser mycket ljus och värme i människor, säger Amanda.
Efter utbildningen i Stockholm har Amanda Lindgren jobbat på Dagens Industri och gör fortfarande många uppdrag åt dem då hon numera arbetar som frilans. Hon jobbar tillsammans med reportrarna och reser både i Sverige och utomlands.
–Terrorattacken på en julmarknad i Berlin för ett par år sedan var obehaglig, det var poliser överallt, men man går in i sin yrkesroll. Man måste vara ödmjuk för att saker kan hända, säger Amanda Lindgren.
Amandas största förebilder har varit fotografen Inta Ruka, och så pappa och farfar hemma i Vimmerby.
–När jag gick i skolan sa lärarna att konst kan man inte leva på, du får välja nåt annat, men jag visste redan när jag var liten att det gick, för farfar levde ju på sin konst, avslutar Amanda Lindgren.