För 15 år gick jag in genom den där portalen, tack och lov väl medveten om att jag samma dag skulle gå ut igen. Tillsammans med ungdomar från Vimmerby, Hultsfred, Oskarshamn och framför allt från Västerviks kommun åkte jag buss genom Polen för att besöka dödsfabriken utanför polska staden Oświęcim som på tyska heter Auschwitz.

Namnet har kommit att bli synonymt med nazisternas metodiska dödande av människor. När vi passerar under "Arbeit Macht Frei" och går in bland kasernerna i Auschwitz I berättar guiden att det alltid stod en orkseter och spelade innanför grinden när det kom nya deporterade eller fångar kom tillbaka från dagens slavarbeten.

I barackerna möts vi av högar av väskor, skor, husgeråd. Och hår. Allt rester av människor som aldrig lämnade lägret levande. Här finns isoleringsceller på kanske 40x50 centimeter med en liten öppning närmast golvet där fångar tvingades åla sig in för stående nattbestraffning. 

I den gaskammare som finns kvar vittnar rivmärken efter naglar i cementväggen om en människas sista desperata kamp.

Varje år genomförs "De levandes marsch" från Auschwitz I till Auschwitz II Birkenau tre kilometer bort. Bara dagar innan vårt besök i maj 2005 gick drygt 18 000 personer med i marschen. På rälsen innan portalen har de lämnat minnesbrev för att hylla offren som dog i lägren.

Runt barackerna som finns kvar i Birkenau är gräset grönt i maj. Invändigt ser det ut som på 1940-talet. Hundratal människor trycktes in i barackerna som var avsedda att rymma 50-60 hästar.

I "hygienbaracken" finns en avsats i cement med ett 40-tal halvstora hål. Där fick fångarna nån minut på sig att uträtta sin behov en gång om dygnet. Kanske banalt i jämförelse med det som väntade i de två stora gaskamrarna, men ändå en begriplig bild av hur människor behandlades i europa för bara 75 år sedan.

Runt 1,3 miljoner människor sändes till Auschwitz. Över 1,1 miljon kom aldrig därifrån.  

I den tid vi lever borde alla resa dit för att inse vad hat och att skilja på dig och mig faktiskt kan leda till. Det borde vara obligatoriskt för varenda elev i svensk skola att göra ett studiebesök på den här en av mänsklighetens slutstationer.

De har ju inget att frukta. De får ju åka därifrån igen...