Den digitala begravningsbyrån Fenix har i dagarna gått ut med en inbjudan till allmänheten att gå på begravningar där det saknas anhöriga. Anmälningar har redan kommit in och listorna ska bli tillgängliga för socialförvaltningar och andra begravningsbyråer.
– Ingen ska behöva begravas i ensamhet, säger Charlotte Runius, vd på Fenix Begravningsbyrå.
Idén fick man på byrån efter att en man i 80-årsåldern legat död i sin lägenhet i Stockholm i mer än tre år utan att någon saknat honom.
– Sedan läste vi att folk som inte kände honom ändå kommit på begravningen. Vi vet att det finns många som faktiskt vill göra något, men det har saknats organiserad form för det.
Är det inte sent att göra något när människan är död?
– Vi har märkt att många äldre lever i en otrolig ensamhet, det leder till depressioner och självmord. Man kan ha haft nätverk och socialt engagemang tidigare, men blivit ensam när man blir gammal. Vi lotsar ensamma efterlevande till svenska kyrkan och frivilligorganisationer, men den här satsningen är ett sätt att lyfta problemet från den verksamhet vi bedriver. Att gräva där man står.
Vad tror ni att det kan resultera i?
– Varje år ordnas begravningar där officianten är den enda som deltar. Istället för att tänka att det är socialförvaltningen på kommunen som ska lösa det kan vi bli bättre på att se människorna vi har omkring oss. Jag hoppas att fler tar kontakt med den ensamma tanten på bänken nere på gården.
I Vimmerby är tomma begravningar inget problem, berättar Hélén Elfving, vikarierande kyrkoherde i Vimmerby pastorat.
– Det är inget vi märker av än så länge, det är nog mer vanligt i storstäderna. Men jag kan se ett värde i initiativet, om man sätter fingret på den ofrivilliga ensamheten, för den är stor och sorglig. Vi försöker nå ut, men det är svårt, tyvärr. Vi kommer att informera om våra grupper och sociala verksamhet under våren.
Charlotte Runius tror att det sociala skyddsnätet får glesa maskor även utanför storstäderna.
– Så snart ett samhälle är så stort att man inte vet allt om alla. Det är klart att man lättare blir anonym i en storstad, men på landbygden har man andra hinder, man kanske inte kan ta sig någonstans när man inte längre klarar att köra bil. Ensamheten är ett samhällsproblem vi bara kan lösa tillsammans. Och en tom begravning är den ultimata ensamheten.
