Nyss fyllda 80 summerar Lennart Nilsson sitt liv i en utställning med bilder, hantverk och i text. Inledningen är en skiva från en tall som fälldes vid sommarstugan för några år sedan. När trädet slog rot föddes farmor Alma. Vid första kärnhjulet pappa Erik, i slutet av andra kärnhjulet han själv.
– En stubbskiva som är som livet, lite sprucket och kantigt här och var.
Rita, teckna och måla tyckte han om redan när han var barn. Här finns teckningar från skoltiden – och en tavla han målade så sent som för en vecka sedan. Däremellan många år när arbetet som lärare och perioder som missionär tagit mera tid och kreativiteten fått utlopp vid svarven i källaren.
– Jag dras till färg och form, och jag använder mig av ett tydligt symbolspråk där min tro är budskapet i bilderna. Men bilderna har ingen rubrik eller förklarande text. Tolka får man göra själv. Fråga får man också, om man vill. Det är betraktarna som har bollen.
Ibland har linjen mellan tro och tvivel varit skör. Någon bild har stark koppling till det värsta Det kan han också berätta om.
– Det är det som jag tycker känns bra, att göra en minnesutställning medan jag lever. Ofta skjuter vi upp saker i livet, men den här utställningen vill jag vara med om själv. Och så finns jag ju på plats, och kan svara på frågor. Och om någon vill fika går pengarna till gatubarn i Jimma, Etiopien.
Utställningen pågår under helgen i ”Mitt hem”-lokalen i Vimmerby.
