– Det rör sig i gränslandet mellan självbiografi och någon slags mardröm kan man väl säga, berättar Victor Kennmark. 

Första delen i podcasten "Krönikan" släpptes i början av året. Del nummer tre släpptes för bara några dagar sedan. Podcasten är en litterär antologi, skriven och inläst av Victor Kennmark själv. Delar ur berättelserna är tagna ur författarens egen uppväxt i Mariannelund.

– Det är en skildring av min barndom. Jag som person har haft en kanon-barndom, jag har inget att klaga på. Men jag har alltid varit känslig kanske, jag upplever att jag upplever saker som andra inte upplever. 

– Om man åker igenom en ort som Mariannelund, det är verkligen som att någon tar ett grepp runt halsen på en, eller över bröstet.  I bristen på framåtrörelse så finns det något som kryper innanför huden, verkligen. Det är väl någonstans i den känslan jag har tagit avstamp, säger han. 

De timslånga avsnitten innehåller långa och utförliga beskrivningar. Victor själv beskriver det som "adjektivtungt".

–  Jag tycker att mycket kultur som produceras är så rädd för att vara svårtillgänglig. Jag gillar HP Lovecraft, en amerikansk gammal skräckförfattare från 20-30-talet. Han brukar kritiseras mycket nu för tiden för att han hade så adjektivtunga texter och det är liksom inte sexigt berättat. Men jag tycker att det är det, det finns något i stilistiken och beskrivningarna som är så jävla otäckt, trots att det kan verka akademiskt och torrt på ytan.

Är det en motreaktion mot ditt journalistiska skrivande, där man ofta måste vara tydlig och kortfattad?

– Ja, kanske. Jag har nog aldrig varit så rädd, det har nog varit likadant när jag jobbade som journalist. Jag har inte varit så rädd för att vara adjektivtung, eller att ta ut svängarna. 

– Men visst, det finns ju, kanske inte ett motreaktivt beteende men det finns ju någonting i det här som jag gör nu, som är väldigt förlåtande. Jag kan breda ut mig i tio minuter om någonting som bara jag bryr mig om, och kanske någon annan som lyssnar, det finns ingen redaktör som kan säga att så här får det inte vara. Det blir väl folkets dom i så fall.

Nu fortsätter arbetet med podcasten, som främst bedrivs som ett hobbyprojekt.

– Jag ska väl försöka göra ett par avsnitt om året. Jag sätter ingen press på mig själv om det, utan det får komma när det kommer.