1830 hade den asiatiska koleran fått fäste i Europa och den spred sig så småningom även till Sverige. Året därpå inrättades en sundhetsnämnd i Vimmerby landsförsamling. 1934 beslutades det att vidtaga kraftfulla åtgärder i Vimmerby för att möta faran.
Stadsmuseet Näktergalens pågående utställning "Vimmerby - staden mellan tullarna" omnämner farsoten som spred rädsla i Vimmerby. Även om utställningen invigdes innan ordet corona blev på allas läppar, känns innehållet i den delen av utställningen väldigt aktuellt.
– Rådhuset förbereddes som sjukhus med 20 bäddar och fyra sjukbårar för att ta emot eventuellt sjuka. Gästgivarhagen utsågs till kolerakyrkogård, säger Gunilla Gustafsson, museiansvarig och citerar Frans Edvard Noréns historiska bok "Från forna tiders Vimmerby".
Stadsläkaren fick löfte om extra arvode om sjukdomen nådde Vimmerby och en begäran gick till länsstyrelsen att militär skulle spärra av gränsen mot Jönköpings län. Vid Åbro sattes spärrbom upp och militär bevakade så ingen släpptes in i staden om man inte hade ett "sundhetspass".
I boken beskrivs att verksamheter stängdes och att kalk och ättika anskaffades för desinfektion. Vimmerbys torpare och arbetare anmodades att anmäla sig som bärare och sjukvårdare.
Smittan spred sig till flera städer och bland annat Växjö drabbas hårt. Norén beskriver i boken att skräcken spred sig i landet och att likbärarna fick jobba hårt under den glödheta torksommaren.
Vimmerby skonas från kolera den gången. När den 1850 slår mot Malmö rustas det på nytt i Vimmerby.
– Då blir stadens nya fattighus utsett som sjukhus, beskriver Gunilla Gustafsson.
Två sängar anskaffades för varje by. Varje hem skulle vara beredda med fläderte, kamfert, ättika, brännvin och ylletyg.
Tre år senare konstaterades koleran så nära som i Västervik. Rädslan spred sig och i Vimmerby sattes vakt ut vid Västerviksvägen, tio dagars karantän infördes och det beskrivs hur post och postiljoner "rökas" innan de får komma in i Vimmerby.
Ingenstans finns att hitta att farsoten kom in i staden och inga dödsfall omnämns vare sig då eller senare. Vimmerbybon Daniel Johnsson, som hobbyforskar på 1600- och 1700-talet, nämner plågor från den tiden.
– 1711 kom pesten och Västerviksbor fick inte komma in i Vimmerby. Från 1700-talet led många av könssjukdomen fransosen och på 1800-talet dog många av rödsot, förklarar han.
