“När jag var liten var jag här då Frälsningsarmén hade julfest och då fick barnen gottpåse. Men det var många år sedan”, berättar Ulf Ahlstrand.
På Storgatan 25 ligger det vitmålade tvåplanshuset med duvblå gavlar. På fasaden hänger teatermasker i metall. En skylt sträcker sig över dubbeldörren och Komedianten står skrivet i versaler.
Huset uppfördes 1821 och strax därpå började en apoteksepok som skulle sträcka sig ända fram till 1919. Bland alla de människor som levt och arbetat i huset är det ett namn som sticker ut.
– Det är fantastiskt att kopplingen till Axel Munthe finns. Även om han själv säkert inte gillade huset.
Lasse Öhman kisar mot solen när han tittar upp över huset. Teaterföreningen Komedianterna har huserat i husets nedre våningsplan sedan 1988, själv gick han med fyra år senare och är nu den som varit med längst, därför är det inte konstigt att det är just han som låser upp och visar runt.
– Fadern, apotekaren Fredrik Munthe, var från trakten kring Nossen. Så det var en Vimmerbysläkt. Familjen bodde i det här huset från att Axel var fyra år. Sedan flyttade de till Stockholm för att kunna ge barnen en ordentlig skolgång några år senare.
"Som person var Axel Munthe udda och ofta deprimerad. Däremot ska han ha varit lugn och lycklig i relationen till kronprinsessan och senare drottning Victoria. Men den var inte offentlig eftersom hon var gift med Gustaf V", berättar Lasse Öhman.
Axel Munthe var läkare men blev internationellt erkänd efter att ha skrivit "Boken om San Michele" år 1929. Under 1860-talet kunde hans lätta barnsteg höras dunsandes på plankorna i Apotekaregården. Här hämtade han fågelägg och la i sängen. Här blev han slagen och i intilliggande Munthes Drogstuga bryggde hans far till sig en förmögenhet genom att tillverka mineralvatten med smak.
– Han ville inte vara i skolan och kunde inte vara still, istället sprang han ut och samlade in snokar, insekter och kranier som han sedan tog med hem. Nästan varje dag fick han styck av sin pappa. Han fick gå om ett år här i Vimmerby innan familjen1869 flyttade. Då hade fadern tjänat så mycket på sitt mineralvatten med "synnerligen välsmakande citroner" att han kunde köpa ytterligare ett apotek och ett hus i Stockholm.
Invändigt är det inte mycket kvar som är orginal men plankorna i taket tror Lasse Öhman är gamla.
Sedan Axel Munthes tid är det inte mycket som är sig likt inomhus. Redan innanför dörren gör den röda väggfärgen entrén och flödar sedan in i kapprum och vidare genom lokalen. Lasse Öhman stannar och tittar mot taket.
–Det planket här måste vara gammalt. I övrigt är det inte mycket som är det. 1921 köpte Frälsningarmén huset och då revs mycket eftersom de behövde ett stort kyrkorum. Så där Axel Munthe bodde finns inte längre. Han kom själv aldrig tillbaka hit utan bodde i södra Europa och åkte inte till Sverige förutom när han följde med drottning Victoria, som han var läkare till och hade en hemlig relation med.
Ulf Ahlstrand och Maj Ahlstrand har bott i lägenheten på övervåningen i omkring 30 år.
Trots att huset invändigt förändrats lever spåren av Munthe vidare.
– Ett tag låg turistbyrån rakt över gatan. Då stannade det busslaster med turister som kom och använde toaletten i det här huset eftersom det inte fanns någon på turistbyrån. Många frågade då om Axel Munthe, säger Maj Ahlstrand.
"Ulf hade varit och tittat på huset och frågade mig om jag kunde tänka mig bo här. “Nej fy i det där gamla huset” tänkte jag men det blev ju bra", berättar Maj Ahlstrand.
Tillsammans med Ulf Ahlstrand sitter hon i skuggan på innergården. I lägenheten på överplan har de bott i 30 år. Sedan allra första början har de fått välja precis hur de ville att lägenheten skulle se ut.
–Jag jobbade inom Vimarhem och var med och skötte alla kommunens fastigheter. Det stod tomt här uppe. Frälsningsarmén hade haft övervåningen för övernattning, så jag frågade och fick lov att bygga om till lägenhet. Vi skulle bara bo här några år, men så blev det inte och nu kommer vi bo kvar så länge vi kan, berättar Ulf Ahlstrand.
Ulf Ahlstrand jobbade för kommunen när han fick syn på den oanvända övervåningen. “Vi hade snickare här men jag jobbade själv lite om kvällarna för att vi skulle få komma in snabbare.”
“Här var det en klädkammare där Frälsningsarmén hade sina flaggor. Dörren var liten så vi valde att göra en större öppning ut till vardagsrummet istället” berättar Ulf Ahlstrand.
"Köket var bara en diskbänk och ett par skåp från början", berättar Ulf Ahlstrand.
“Kakelugnen är original. Det har inte varit så kalla vintrar på sistone så då har vi inte använt den men annars har den fungerat”, säger Ulf Ahlstrand
Munthes Drogstuga tros ha byggts under tiden som apotekare Fredrik Munthe verkade, år 1861-1874.
“Frälsningsarmén behövde ett kyrkorum. Så då rev man det som fanns innan och var tvungen att sätta in metallstänger i taket för att stötta upp byggnaden.” berättar Lasse Öhman.
"Vi har målat om och grejat för att försöka att få lite stil i huset. Vi får inte göra så mycket mer en vi har vissa tankar kring hur vi kan förbättra", säger Lasse Öhman här på plats i husets gavel.
“Folk vet att vi finns och uppskattar vad vi gör. Så ibland får vi kläder när folk rensar ur”, berättar Lasse Öhman.