105 Ă„r och kanske piggast pĂ„ Vidala – hĂ€r Ă€r Elisabets formel för att bli gammal

Hon föddes samma Är som Titanic sjönk och det var sommar-OS i Stockholm. Och sÄ Àr hon jÀmngammal med Sveriges Àldsta bloggare.
Bloggar gör hon dock inte, Elisabet Karlsson, som med sina 105 Är Àr Vimmerby kommuns Àldsta invÄnare.
Jag börjar varje dag med bibeln och Vimmerby Tidning.

Kitty Hermansson, 30 och Elisabet Karlsson, 105, trivs i varandras sĂ€llskap. ”Jag tycker att Elisabet Ă€r imponerande för sin Ă„lder – man kan verkligen inte tro att hon fyllt 105. Och det Ă€r hĂ€ftigt med en mĂ€nniska som varit med sĂ„ lĂ€nge,, hon har ju verkligen en livshistoria.” Foto: Rebecca Forsgren Malmström

Kitty Hermansson, 30 och Elisabet Karlsson, 105, trivs i varandras sĂ€llskap. ”Jag tycker att Elisabet Ă€r imponerande för sin Ă„lder – man kan verkligen inte tro att hon fyllt 105. Och det Ă€r hĂ€ftigt med en mĂ€nniska som varit med sĂ„ lĂ€nge,, hon har ju verkligen en livshistoria.” Foto: Rebecca Forsgren Malmström

Foto:

Vimmerby2017-09-16 06:30
Rebecca Malmström

Sverige har aldrig haft sĂ„ mĂ„nga 100-Ă„ringar som nu. Antalet som fyllt 100 Ă„r har mer Ă€n 15-faldigats sedan 1970. 

DÄ fanns det 127 hundraplussare i Sverige. 2016 var de nÀstan 2 000. Prognosen sÀger att allt fler kommer att fÄ blÄsa hundra ljus pÄ tÄrtan framöver.

Hundrastrecket passerade Elisabeth Karlsson redan 2012. NÀr hon fyllde 105, den 24 mars i Är, blev det inget större stÄhej.

– Vi firade som vanligt, med lite extra kaffe. Födelsedagar intresserar mig inte, precis.
Nej, dÄ har sÄngen, mÄleriet och lÀsningen tagit mer plats i hennes liv. LÀslust har hon alltid haft. En stunds bibellÀsning hör till de fasta morgonrutinerna och Vimmerby Tidning luslÀser hon. Synen Àr det alltsÄ inget större fel pÄ.
– Fast lite sĂ€mre har den kanske blivit, att lĂ€sa böcker som jag gjorde förr, det vĂ„gar jag mig inte pĂ„.

Visst blir man nyfiken pÄ vad som gjort att hon blivit 105. Goda gener, förstÄs. AvhÄllsamhet frÄn tobak och alkohol. Frukt och grönt har hon Àtit mycket.
– Och fett har jag aktat mig för.

Motion?
– Det har inte funnits tid att motionera, det var bara att arbeta.
NÀr Elisabet Karlsson fÄr sÀga vad hon sjÀlv tror Àr förklaringen till att livet blivit sÄ lÄngt Àr det nog just tron.
– Tron pĂ„ Gud har följt mig genom hela livet. Det Ă€r dĂ€rför jag levt sĂ„ lĂ€nge.
Hon har upplevt nĂ€stan hela det omvĂ€lvande 1900-talet. NĂ€r hon föddes i NĂ€r, en liten ort nĂ€ra Hemse pĂ„ östra sidan av Gotland, den 24 mars 1912, var Sverige Ă€nnu fattig-Sverige. Just 1912 var det ett nytt stort utbrott av barnförlamning – polio. Totalt dog 15 personer i motortrafiken det Ă„ret, vilket ger en bild av nivĂ„n pĂ„ bilismen.

Hon var tvÄ Är nÀr första vÀrldskriget bröt ut 1914, sex Är nÀr det tog slut. Ett av de tidigaste minnena Àr bristen pÄ allt, under kriget.
– Det fanns inte tvĂ„l och mamma skulle försöka sig pĂ„ att göra tvĂ„l efter ett recept. Men det blev inget av den tvĂ„len.
Rasande mycket skulle hÀnda under decennierna hon upplevt. Vi fick glödlampor, kylskÄp, penicillin, konstgjorda hjÀrtklaffar, LP-skivor och mobiler. Vi fick termer som vÀrldskrig, folkmord och kÀrnvapenkrig. Vi landade pÄ mÄnen och fick Facebook.
Var det bÀttre förr?
– Nej, mitt minne var bĂ€ttre förr. Men allt var inte bĂ€ttre.

Den gotlÀndska dialekten hÀnger kvar, fast hon flyttade till fastlandet nÀr hon fick jobb som sjukvÄrdsbitrÀde pÄ SÀvsjö sanatorium redan 1944.

– Jag stannade hemma lite lĂ€nge, men min mor blev sjuk och gick bort och dĂ„ fick jag vara kvar och hjĂ€lpa till med hushĂ„llet och lantbruket. Mina Ă€ldre syskon var redan utflyttade. Sedan hade jag lite platser hĂ€r och var innan jag kom till SĂ€vsjö.

I SmÄland slog kÀrleken till och hon trÀffade sin blivande man, Axel Karlsson, som var Ànkling med en liten dotter pÄ dryga fyra Är. De vigdes i Vimmerby prÀstgÄrd och köpte hus i Rumskulla 1948, dÀr Elisabet bodde till hon blev ensam 1989.
– DĂ„ flyttade jag till en lĂ€genhet i Rumskulla och sĂ„ kom jag till Vidala nu i maj i Ă„r. Men mat frĂ„n kommunen och hjĂ€lp med stĂ€dningen hade jag sista tiden jag bodde hemma.

PÄ Vidala följer hon rutinerna och ett liv med sena kvÀllar har hon helt lagt om.
– Jag har alltid varit nattkrĂ„ka, men nu mĂ„ste man hĂ€nga med i tiderna, annars orkar man inte.
Kitty Hermansson, 30, jobbar pÄ Vidala och Àr imponerad av 105-Äringens vitalitet.
– Hon Ă€r verkligen en av de piggaste och var med ut och Ă„kte raggarbil till Djursdala hĂ€romsistens. Hon Ă€r ganska envis ocksĂ„, och försöker hĂ€nga med pĂ„ alla aktiviteter. I mĂ„ndags hade vi gymnastik och först var hon lite tveksam, men sĂ„ var hon med och kastade boll i alla fall.

Kitty Hermansson tror ocksÄ att Elisabet haft stor nytta av en annan personlig egenskap.
– Hon klagar inte och gnĂ€ller inte.
Elisabet tycker det Àr sjÀlvklart att vara med pÄ det som ordnas.
– Personalen gör sitt bĂ€sta, dĂ„ kan jag göra det ocksĂ„. Men bönestunder har jag för mig sjĂ€lv.

Fick hon byta skulle hon inte vilja vara ung igen, och nÀr jag frÄgar vad en 105-Äring ser fram emot kommer svaret blixtsnabbt.
– Jag ser fram emot att fĂ„ komma till mitt rĂ€tta hem. Jag har sĂ„dan trygghet i Gud.

SĂ„ jobbar vi med nyheter  LĂ€s mer hĂ€r!
LĂ€s mer om
Vimmerby