Gustav Andersson Lilliehorn tillsammans med Daniel Edin (bakom kameran) under inspelningen av en reklamfilm för "Tobiasregistret".
Redan som barn i Vimmerby var Gustav Andersson Lilliehorn intresserad av film och teater. Som elvaåring använde han föräldrarnas semesterkamera för att spela in en trilogi med systern i huvudroll. Filmerna må ha varit ett skojsamt projekt för att väcka skratt hos familjen – men det sådde ett frö för vad han skulle ge sig hän åt senare i livet.
I dag han 24 år och regissör på heltid i Stockholm. Förra året blev "Know my place" av Nápoles, som han regisserat utsedd till "Årets musikvideo" av tidningen Kingsize Magazine.
– Jag är jätteglad, hade inte alls förväntat mig den utmärkelsen så jag blev förvånad när jag såg att de hade lagt ut det.
Vi mötte Gustav utanför hans jobb hos Crisp Film i centrala Stockholm. Då, för ett litet avbrott mellan möten och planering av kommande reklamfilmer. Han regisserar reklamfilmer hos dem men på fritiden har han flera olika projekt på gång, allt från kortfilmer till att göra musikvideos.
– Det jag gillar med reklamfilmer är att kunna ta ett svårt ämne och sen blanda in humor i det. Man kan leka runt lite.
Gustav beskriver sig själv som en teaterapa. Han drivs av att få människor att skratta och teater var en stor del av hans uppväxt. Han var aktiv hos Kulturskolan och hade ett tidigt satt mål om att studera film och musik. Drömmen ledde honom till ett gymnasieprogram i Norrköping. Att flytta hemifrån som 16-åring var både spännande och utmanande.
– Då åkte jag hem till Vimmerby varje helg och jag fick mycket stöttning av familjen. Den tiden blev väldigt utvecklande för mig.
På gymnasiet producerade de kortfilmer, som en del av utbildningen. Där föll det sig naturligt att han hamnade i rollen som regissör och deras slutfilm fick utmärkelsen "Bästa film" av Crazy pictures.
Gustav har två äldre systrar som även de har valt arbeten inom kulturproduktion. Tack vare ena systerns partner fick han in en fot som filmklippare hos Mediaworks efter gymnasiet. Därefter valde han att ta passionen ett steg längre, ett år på Stockholm Filmskola och praktik där han numera arbetar heltid.
– Jag började som klippare hos dem och är tacksam för att bolaget lät mig testa på att regissera. Nu gör jag det på heltid och det jag gillar med det är att det är socialt. Jag arbetar med människor.
Gustav Andersson Lilliehorn flyttade till Norrköping när han var 16 år. Sen bar det av till Stockholm för att nå drömmen.
Även om det finns många fördelar med att arbeta inom mediabranschen i Stockholm har Gustav en stark förkärlek till sitt ursprung.
– Det är mitt hem. Jag kan sakna att bara kunna öppna dörren och den närheten till naturen. Men en liten rolig grej är att flera av mina barndomsvänner från Vimmerby numera bor i Stockholm.
Har du upplevt några motgångar i din yrkeskarriär hitintills?
– Flera gånger. Det är klart att det finns en osäkerhet och stunder av tvivel ibland men så länge det går bra är det bara till att fortsätta.
Gustav menar att det är naturligt att det går upp och ner i denna bransch men att han har haft mycket tur. Vid frågan på vad han gör för att muntra upp sig själv vid behov är svaret glasklart – då kollar han på en bra film, gärna en "guilty pleasure".
Under inspelning. Gustav berättar att arbetet rör många olika målgrupper.
– Gärna någon gammal medryckande actionfilm som "Die hard". Det kanske inte är det vanligaste svaret men den är medryckande.
Gustav har många planer för framtiden.
– Att arbeta med drama, exempelvis i tv-serier eller med långfilmer. Jag vill väcka känslor. Humor är ett återkommande tema och det vill jag använda i ämnen som är grundat i något seriöst.