Tjo och tjim, cowboyhattar i luften, visslingar och fransiga västar. Väderbitna ryttare som föser kor, som sätter hälarna i hästens sidor och spränger fram över prärien. Vilken bild som än finns av westernridning lär den komma på skam efter ett möte med Anders och Marie. Det är långt ifrån "High Chaparral-ridning" det handlar om. Att se dem hantera sina hästar med små små rörelser, för att få dem dit de vill i perfekt samspel, det är en speciell upplevelse. Även om de faktiskt klär sig i såväl cowboyhatt som jeans, fransiga chaps och slitna boots.
Sadlade arbetshästen
Båda är uppvuxna med hästar, men på lite olika sätt. Hemma hos Anders Adolfsén var det arbetshästar som gällde. Att införskaffa en häst enbart för ridning var inte att tänka på. Men Anders hästintresse gjorde att han jobbade ihop pengar till en sadel redan som sjuåring.
Ja, jag fick verkligen slita för att få rida, minns Anders.
Åren gick och någon egen häst blev det inte tid för. Istället köpte han en före detta travhäst till Marie för snart 25 år sedan.
Sedan köpte jag en arabhäst till dottern, som hon och jag skulle ha ihop, men det blev mest jag som red för jag tyckte det var så roligt.
Förfinad ridstil
Adolfséns köpte bättre och bättre hästar. För Marie handlade det till en början om traditionell ridning, men efterhand tog intresset för westernridning över.
Det är helt enkelt häftigt med westernridning, tillägger Marie.
Att använda ordet westernridning är egentligen lite slarvigt, det finns nämligen 17 olika grenar av western.
Ursprunget är ju att driva och flytta djur med hjälp av hästar. Sedan har det sättet att rida på utvecklats till många olika grenar, fortsätter Anders.
Hästrasen American quarter horse är avlad för westernridning. För 14 år sedan köpte Adolfséns sin första quarterhäst. Nu har de tre.
American quarter horse har världens största avelsförening. Westernridning är inte så stort i Sverige, men i USA är det en jättestor sport med mycket pengar i.
Tränar all ledig tid
Anders och Marie rider "westerndressyr". Vad innebär det?
Du ska visa hästen på lång tygel. Få den att göra spektakulära saker med minimala hjälper. Det ska se samlat, lugnt och fint ut. Ryttaren ska vara ett med hästen.
Jag har både hoppat och ridit vanlig dressyr tidigare, men western är så mycket mer, säger Marie Ax Adolfsén.
För vår del är det en sport, inte westernkultur, säger Anders Adolfsén.
Vi är tävlingsmänniskor och vill hela tiden bli bättre och bättre. Då är det viktigt att träna mycket, men också att ha bra träningsmöjligheter, bra hästmaterial och bra tränare.
De åker regelbundet till andra orter för att träna, bland annat till Uddevalla dit en amerikansk tränare kommer ett par gånger per år.
Det är det enda vi gör när vi är lediga. Tränar för att få hållbara hästar och för att tävla.
Ridhuset är nyligen klart. Där lyser flitens lampa så gott som varje kväll.
Tidigare har vi lagt mycket tid på att åka iväg och träna. Nu kan vi vara hemma. Tanken är också att vi ska kunna bjuda hit tränare.
På väg mot drömmen
Både Anders Adolfsén och Marie Ax Adolfsén började med att delta i mindre tävlingar. Varefter både de och hästarna blivit duktigare har de gått vidare till större tävlingar.
Än så länge tävlar vi bara i Sverige, men målet är EM i Tyskland inom två år. För att kunna prestera där måste du ha en riktigt bra häst. Konkurrensen är stenhård. Nu har vi hästarna, och träningsmöjligheter året runt precis runt knuten.
Paret Adolfsén säger att de är både stolta och ödmjuka inför den möjlighet de fått.
Vi är på väg att förverkliga vår dröm. Det känner vi stor tacksamhet inför.