Det småduggar och i butiken på Stora Torget 7 är stora röda lappar uppsatta. Det är tisdag och första dagen på utförsäljningen. För ägarna Natalie Skarhed Frisk, Kim Wickström och Jimmi Wickström är det mycket känslor i omlopp.
– Det är väldigt blandade känslor. Butiken har varit en stor del av våra liv och vi vet inte vilka vi är utanför det här heller, säger Natalie Skarhed Frisk.
Boston Weekend startades av Kim Wickström 2012, några år senare hoppade Jimmi Wickström på och för två år sedan blev även sambon Natalie Skarhed Frisk officiellt delägare.
– Vi har nog aldrig önskat att vi hade 15 butiker och var ekonomisk oberoende. Utan det som har varit roligast är att kunna hjälpa människor och få följa livshistorier. En del har varit här och köpt kostymen till bröllopet, eller till en begravning. Vi har ibland fått vara med från första dejten tills att de gifter sig, skaffar barn och kommer med hela familjen. Det är helt fantastiskt, säger Kim Wickström.
Beslutet om nedläggning var inte ett lätt val men togs för att kunna satsa på familjen.
– Vi har bollat det fram och tillbaka. Sedan blev jag gravid och samtidigt går kontraktet ut. Så då hamnade vi i valet och kvalet om vi skulle förlänga. Vi vet att vi lägger mycket tid här. Än vet vi inte hur mycket tid det krävs med ett spädbarn men det känns svårt att hitta tillräckligt med tid för båda. Speciellt när både Kim och jag är på samma arbetsplats, berättar Natalie.
– Även om det är roligt är det väldigt mycket tid man lägger här. Det är mycket annat man vill hinna med. Så det känns tvådelat. Men ska bli skönt att vara lite ledig och kunna vara med min dotter mer, säger Jimmi Wickström.
Alla tre vittnar om att butiken kräver mycket tid. Både i och utanför lokalen.
– Man lägger några timmar extra i veckan jämfört med ett vanligt arbete. Men i huvudet lägger man 24/7. Det är tankar hela tiden som bara surrar. Hur det ska gå? Hur kan vi göra det bättre? Hur gör vi sen? Hur gick det förra året? Det är det jobbigaste, att stå i butiken när vi har öppet när är semestertid i jämförelse enligt mig. Så det kommer blir ett tomrum i hjärnan efter detta, säger Kim.
Vad har varit mest positivt?
– Alla möten. Man pratar om något och så tar man vid nästa gång de kommer in. Man lär känna så många och hör så många historier. Jag älskar att jobba med människor. Och kollegor, vi kommer varandra väldigt nära, säger Jimmi.
Mest negativt?
– Att aldrig känna att man kan vara ledig. Att det alltid är något som man måste göra eller har glömt. Vi har även fått göra avkall på mycket på sidan av. Det är lite som en elitidrottare, man får välja sin sport eller familj och vänner. Det är samma sak här. Tyvärr. Det är svårt att hitta balansen.
Vad kommer hända nu?
– Jag ska vara mammaledig. Sedan vet jag inte efter det, vi får se, säger Natalie.
– Jag jobbar redan som elevassistent och berikningscoach på Vimarskolan och kommer fortsätta med det. Jag trivs jättebra. Det ska bli roligt att kunna se Kim i korridoren, säger Jimmi.
– Jag ska bli idrottslärare på högstadiet. Det ska bli kul att hamna i skolans värld. På ett sätt är det likt det här eftersom man jobbar med människor. Jag har också längtat efter att kunna hjälpa utan att behöva ta betalt i slutet. Det har aldrig riktigt varit min grej, berättar Kim.