Att starta från ingenting, att lämna ens hem och familj och starta om från början är svårt att tänka sig. 
För Akil Samo var det en nödvändighet när han flydde från krigets Syrien och har nu startat sitt nya liv i Sverige. 

– I Syrien saknade jag mina rättigheter men här i Sverige fick jag dem – och då menar jag alla, säger Akil Samo och ger följande exempel:
– Jag är en kurdisk man och i Syrien var det förbjudet att prata mitt modersmål kurdiska i skolan. Man ska prata arabiska där, så jag kunde inte lära mig att skriva på kurdiska. Men jag kämpade och lärde mig det. 

Han beskriver resan från Syrien till Sverige som fruktansvärd. 
– Först vandrade jag till irakiska Kurdistan för att jobba, jag kunde inte vara på universitet i Syrien på grund av kriget. Jag kämpade och jobbade till att jag hade tillräckligt med pengar för att komma hit, säger Akil Samo. 
Han åkte hem, packade med sig de viktigaste grejerna och startade resan mot Sverige. 
– Jag kunde se min mamma och säga hej då, det var svårt men min dröm var att komma till Sverige. Jag hade inget mer att leva för i Syrien och tog mig till Turkiet innan det blev båt över till Grekland. Du kan tänka dig själv hur det var att åka båt över Röda havet, vi var 40 personer och båten var kanske sju meter lång. Det fanns två alternativ – jag ska dö eller jag ska leva.
Det tog tolv dagar för Akil Samo att ta sig från Turkiet till Sverige. Han hamnade i Karlskrona innan han flyttade och bosatte sig i Vimmerby. 

Under hans första år i Sverige var han ofta deprimerad och kände ett stort obehag. 
– Allt handlade om att jag inte hade några svenska kompisar som jag kunde öva språket med. Det var svårt, man umgicks bara med personer från sitt hemland. 

Att lära sig språket via utbildningen Svenska för invandrare (SFI) pekas ut som nyckeln för att klara integrationen. 

Akil gjorde det – på ett snabbt och smidigt sätt. 
– Jag klarade av SFI-testet på två veckor. Innan det kunde jag inte ett ord på svenska och när jag sedan började grundkursen på folkhögskolan i Vimmerby var det mitt första steg till livet. Då skaffade jag svenska vänner och integrerades på ett bra sätt i samhället. Det var viktigt. 

Han menar att majoriteten av de flyktingar som kommer till Sverige är deprimerande. 
– Jag tycker att det är fruktansvärt att de känner så. De vågar inte gå ut och prata om sina känslor, vad de tänker och vad de vill. Då har jag börjat tänka om det är min uppgift att prata om integration. Sverige är inte mitt hemland men det känns som att det är mer än det. 

Vad tycker du att Sverige har gett dig?
– Sverige gav mig allt. Stolthet, vänskap och det känns inte som att jag bor i ett främmande land. Jag är hemma här. Jag är stolt när jag hör Sveriges namn, det är under Sveriges tak som jag kämpar.

Han mår bra i Sverige och vill att fler ska känna samma sak.
– Men frågan är hur vi kan lösa det problemet. Jag har inte makt och saknar ekonomin för att öppna ett språkcafé eller liknande för att få in dem i samhället. Det behövs fler aktiviteter för flyktingar och man måste öppna sitt hjärta av moraliska skäl. 

Nyligen deltog han vid nationaldagsfirandet i Källängsparken i Vimmerby och blev chockad över hur lite folk som tagit sig dit. 
– Det är ju en jätteviktig dag och sen kommer det inget folk, bara äldre personer. Jag undrar varför? Jag har ju levt i ett land där det är krig, diktatur och korruption och Sverige har inte sådana problem. Jag blev faktiskt rätt chockad och tycker att många svenskar är bortskämda.  Förtjänar inte Sverige att vi ska visa vår kärlek till landet en gång om året?

Nu har han bott i Vimmerby i ungefär ett och ett halvt år och det har varit en fin tid. 
– Jag upptäckte så mycket när jag integrerade med svenskarna och hur känslorna förändrades. Om du vill bli något så får du kämpa, jag brukar alltid säga att ingen kan nå gryning utan att passera mörker. Tänk på ditt mål, jobba utifrån det och bara kämpa på. Det är så jag har gjort, jag vågade göra vad jag ville och kämpade. 

I helgen gick hans flyttlass från Vimmerby till Lund där han ska fortsätta att studera och hösten 2018 är målet att plugga på universitet. 
– Det känns naturligtvis jobbigt att lämna Vimmerby, jag har många kompisar som inte integrerar och det är svårt för mig att se dem må så här. 

Vad är det finaste med Vimmerby?
– Folkhögskolan, mitt hem. Det var fantastiskt. Det var den bästa skolan, lärarna var jättebra och vi hade en bra gemenskap.