Jacqueline Woodson från Brooklyn, New York City, i ett stekhett klassrum på Astrid Lindgrens skola i Vimmerby. Tre högstadieklasser får chansen att träffa författaren som utsetts till årets mottagare av Astrid Lindgren Memorial Award.
– Jag trodde aldrig att jag skulle komma till Sverige. Och jag trodde inte jag skulle komma till Sverige för att ta emot ett pris.
Schemat har varit späckat med föreläsningar, och besök i Astrid Lindgrens hem på Dalagatan i Stockholm. Och nu Vimmerby, där hon ska äta lunch i barndomshemmet, se Astrid Lindgrens Värld, prata om sitt författarskap i ett samtal med Sabina Sakari på Näs och delta i AL-skolans ALMA-program innan hon åker tillbaka till Stockholm för ceremonin i Konserthuset.
Det lilla hon hunnit se tycker hon om. Syrénerna, vädret, den färska fisken.
– Och människorna, men jag hade en fördom om att alla skulle vara väldigt långa och väldigt blonda.
Fördomar, rasism, social utsatthet och orättvisor är ett återkommande tema i hennes böcker, som hunnit bli 33 stycken. Författarskapet omfattar romaner, lyrik och bilderböcker, översatta till ett tiotal språk. Den första på svenska kom i veckan. Jacqueline Woodson hyllas för sin djupa förståelse för ungas tankar och känslor. Brown Girl Dreaming, som kom ut 2014, är en självbiografisk berättelse där hon inte bara skildrar sin egen uppväxt, utan också synliggör ett stycke afroamerikansk historia från gräsrotsnivå. Hon länkar det egenupplevda till det allmänna, precis som Astrid Lindgren ofta gjort.
– Jag kan bara skriva om det som betyder något för mig. Skulle jag skriva något utan mening skulle jag bli uttråkad och en uttråkad författare skriver tråkiga böcker.
Astrid Lindgren saknar motsvarighet, säger hon.
– Jag läste Pippi som barn. När andra av hennes böcker översattes var jag lite äldre. Det hon är i Sverige, där hon är superstjärna och älskas av alla, barn som vuxna, har vi ingen som kan jämföra sig med i USA.
I januari utnämndes hon till nationell läsambassadör i USA, ett uppdrag på två år.
– När man frågar vad jag blir inspirerad av måste jag säga att läsa. När jag läste böcker jag tyckte om kände jag ”det här vill jag också skriva”. Jag har velat skriva sedan jag var 7 år, men trodde nog inte att jag skulle kunna försörja mig på det. Inte min mamma heller. Hon avrådde mig och trodde jag skulle vara pank för evigt. Det blev jag inte.
Högstadieeleverna har förberett frågor. Undrar vad hon tycker om Elvis Presley – ”älskade honom som barn, men inte nu, han sa att det svarta dög till var att putsa hans skor” – om Donald Trump – ”första steget till motstånd är att inte nämna någon vid namn” – och vad hon är rädd för.
– För sexton år sedan hade jag svarat att jag är mest rädd för att aldrig mer kunna skriva. Nu svarar jag att det är att uppfostra en svart son i USA. Jag är ständigt orolig för mina barn.
AL-skolans femteklassare höll i ALMA-showen, där man bland annat framförde ett litet drama, inspirerat av Woodsons bok Each Kindness.
– En jättebra bok. Först var det lite svårt att förstå handlingen, men sedan gick det bättre. Vi är ganska bra på engelska. Och det känns ju väldigt speciellt att just vår skola och vi femmor får träffa pristagaren, säger Julia Karlsson och Emma Niiranen, som medverkade i pjäsen.
