Statistik från Lärarförbundet visar att nästan hälften av barngrupperna i den svenska förskolan är för stora. Enligt Skolverkets riktlinjer bör barngrupperna för 1-3 åringar vara 6-12 barn och för 4-5-åringar 9-15 barn men 48 procent (9 624 stycken) av de åldersindelade barngrupperna i förskolan låg 2021 över det riktmärket.
I Vimmerby kommun är 41 procent av de åldersindelade barngrupperna större än de bör vara. Nu kräver Lärarförbundet skärpt lagstiftning i form av ett maxtak för barngruppernas storlek och ett krav på minimibemanning.
– I den bästa av världar skulle det inte behövas men ska det göra någon skillnad behöver man göra det. Sedan är det inte bara antalet barn som avgör utan det är tillgången till utbildad personal, där ser det lite olika ut men på vissa ställen är det ansträngt, säger Monica Karlsson, ordförande för Lärarförbundet lokalt.
Åldersblandade grupper (1-5 år) ingår inte i Lärarförbundets beräkning då det inte finns ett rekommenderat riktmärke på gruppstorlek men i Vimmerby kommun har 14 av 28 åldersblandade grupper 15 barn eller fler, alltså över riktmärket för 4-5 åringar. Drygt hälften av de grupperna har minst 18 barn varav tre av dem har 19 barn. Detta enligt 2022 års statistik som Vimmerby Tidning tagit del av.
– På en avdelning kanske de är 17 barn men indelade i fem grupper. Där försöker vi landa i riktlinjerna men vi har inte förutsättningarna för det än, säger verksamhetschefen för kommunens förskolor Eva Johansson.
Norrängens förskola
Gunnel Svensson, förskolepedagog och skyddsombud på Norrängens förskola, arbetar i ett av verksamhetens två hus. Barngruppen på 16 barn, i blandade åldrar mellan 1 och 5, tycker hon är på gränsen och hon berättar att det är något man diskuterar på enheten.
– Självklart gör vi det. Det är svårt att få in vikarier och man känner inte alltid att man hinner med. Sedan finns det också en oro för de höga sjukskrivningstalen i kommunen. Det är en svår situation men vi försöker göra det bästa för barnen, säger hon.
Efter årsskiftet ser det dock ut som att barngruppen växer ytterligare i hus 1.
– Vi kommer få en betydligt större barngrupp då. Det beror på att syskon kommer in och de kan vi inte säga nej till. Men vår chef är väldigt lyhörd i detta och hon har varit väldigt noga med att vi inte ska vara mer än 16 barn.
Men det är inte alltid antalet barn som gör det svårt för personalen.
– Öppettiderna ökar hela tiden. Vi öppnar redan klockan 05:30 och det tar väldigt mycket timmar. Då ska man försöka få personalen att räcka hela dagen samtidigt som vi just nu har många barn som börjar tidigt och vi egentligen skulle önska att vi var fler då. På något vis löser vi alltid allting, det sitter i ryggmärgen, men ibland borde vi sätta ner foten mer.
Snövits förskola
På förskolan Snövit finns två avdelningar med 19 respektive 18 barn och få av dem är så kallade 15-timmarsbarn.
– Den ena har inga och den andra har tre, säger Jessica Lindahl, skyddsombud på enheten.
Totalt är det fem som arbetar heltid och tre deltid, varav två arbetar 80 procent eller mer.
– Vi tycker det är för stora grupper och vi upplever emellanåt att vi schemamässigt inte räcker till. Många gånger skulle man vilja vara en till på eftermiddagen men personalens timmar räcker inte.
Vad får ni för svar om ni påpekar att grupperna är för stora?
– Det handlar om pengar. Det är ekonomin och att det saknas platser, säger Lindahl.
Samtidigt tror inte Lindahl att det vore bättre att räkna timmar istället för antal barn.
– Barnens timmar ändras, schemat ändras, de får syskon eller en förälder byter jobb. Att bara se till timmarna skulle nog göra att man hamnar i värre situationer. En kombination av både timmar och antal barn vore bäst.
Stenshults förskola
På Stenshults förskola finns en åldersblandad grupp med 17 barn och två grupper med barn i åldrarna 1-3, båda med 15 barn. Annelie Erlandsson, förskollärare och fackligt skyddsombud, berättar att personalen pratar mycket om det här och gör riskanalyser.
– Vi gör vårt bästa men hur mycket vi än delar i grupperna så känner man ofta att man inte räcker till. Det är många delar som ska fungera och när de gör det är man lycklig. Andra dagar känns det mindre bra, när man inte har hunnit med alla barn på det sätt man önskar, säger Annelie Erlandsson.
Förskolläraren beskriver en stundtals tuff situation med slutkörd personal. Trots det, säger hon, har man hittills varit relativt förskonade från sjukskrivningar kopplade till utbrändhet.
– Än så länge har vi varit det men man känner att det påverkar mer och det pratas om att gå ner i tid och ta lediga dagar för att orka. Så kände man inte på samma sätt för några år sedan utan det har blivit värre, säger Annelie Erlandsson.
Lärarfacken vill att regeringen lagstiftar om barngruppernas storlek och det tycker Annelie Erlandsson är bra.
– På något sätt måste vi få riktmärken med tyngd annars är det lätt att det stannar vid fina ord och sedan inte händer någonting. Vi förstår att vi alltid kommer att vara bakbundna av pengarna men något mer behöver vi få till.
Flera av skyddsombuden beskriver schematekniska problem – ett problem som verksamhetschefen är bekant med.
– Det är svårt att täcka upp och vi har begränsat med personal. Ibland får man sätta in extra resurser eftersom tiden då vi har flest barn inne också ska vara då vi har mest personal, men mycket löser man ute på enheterna, säger Eva Johansson.
En del i lösningen skulle kunna bli förskolan i Nybble, även om paviljongerna på Skogsbacken och Lilla Lunden då försvinner.
– Vi hoppas att när vi får barnomsorg på obekväma arbetstider i Nybble att barn utanför ramtiderna kommer få plats där men det kommer inte att ge fler avdelningar bara andra lokaler och förutsättningar.
Förskolan i kommunen med lägst antal barn per grupp finns i Rumskulla. Där är minsta gruppen tre barn och största gruppen sju barn. Ytterskolorna kan dock inte kompensera för det större trycket på innerskolorna.
– Kön rör sig och på våren tar vi överinskrivningar för att täcka upp glappet när barn går över till förskoleklass. Vi skulle annars inte ha råd att behålla personalen när vi går ner i antal barn på hösten. Grupperna ska alltid ha en lämplig storlek och det har rektorerna koll på när vi sitter i möten om vilka avdelningar som kan ta emot placeringar, säger Johansson.