"Allt bara brast för mig"

Han kom till Sverige i slutet av 1991. Han var då 23 och kriget på Balkan hade tvingat honom att avbryta en utbildning till civilekonom.
Han valde att fly undan kriget. I sju år väntade han på ett permanent uppehållstillstånd.

Livssituation
För ett par år sedan kom han till Vimmerby för att komplettera sin utbildning med naturvetenskap på folkhögskolan. Efter studierna stannade han kvar i kommunen.
Sommaren 2010 led han av psykiska problem som bottnar i hans livssituation. Han försökte åka tillbaka för att studera i sitt andra hemland, han har i dag dubbelt medborgarskap. Försöket blev ett fiasko. Främst beroende på sviktande psykisk hälsa. Därför tog han sig åter till Sverige och Vimmerby där han fick ett månadskontrakt på en lägenhet.
- Då levde jag på 50 kronor om dagen i socialt stöd till mat, säger han.
I november körde det ihop sig. Boendeanläggningen han hyrde hos avsåg att stänga helt över vintermånaderna.
- Jag fick tag i ett annat boende på liknande villkor, allt de ville ha var en garanti från socialen. Jag lämnade ett förslag till socialförvaltningen om det på fredagen och betonade min akuta bostadssituation, säger han.

Akut behov
På måndagseftermiddagen kollade han först med hyresvärden, som inte hört något från socialförvaltningen. Då gick han till socialförvaltningen. Han hade ingen tid bokad, men sekreteraren lät honom komma in för ett kort samtal. Det var då det gick snett.
- Jag var i en desperat situation, det var snö ute, jag hade akut behov av att få garantin från socialen för att få hyra det nya boendet och hon hade inte tagit kontakt med det nya boendet alls. När jag ifrågasatte det och undrade om jag bara skulle ha 50 kronor om dagen att leva på i fortsättningen också, sade hon att hon skulle ta upp frågorna med sin chef. Själv hade hon ingen åsikt alls om min utsatta situation, och när jag frågade henne varför, skrek hon åt mig. Då brast det för mig och jag tog tag om hennes hals några sekunder, säger han.