En grupp med gulankor hälsar välkommen på grusuppfarten. De kommer i grupp och med fart men stämningen är överraskande lugn.
– De är väldigt sociala. De äter mördarsniglar så de är som mina egna små trädgårdsmästare – men de stjälper en del också, säger Emma Kull som egentligen är dagens huvudperson, även om ankorna gör sitt bästa för att stjäla showen.
Den lilla gården i Nyserum har varit hemma i drygt sex år och på trädgården finns det gott om plats för den växande odlingen som sedan augusti också blivit ett företag.
– Jag är en hästtjej från början och saknade något att pyssla med. Jag tycker det är avkopplande med trädgårdsarbete.
Det började litet i pallkragar och sedan tillkom växthus och nu har det vuxit ytterligare.
– Jag kände nu i sommar att jag inte kan plocka alla blommor själv. Det spårade ur lite när jag skulle beställa dahlior kan man säga. Så nu har jag sålt "swish and grab"-buketter på fredagarna vilket har gått över förväntan. Jag har inte haft buketter till alla. Men det är roligt när folk värdesätter närodlade blommor.
Men företaget är mer än bara blommor. Främst tänker Emma syssla med avelshöns av raserna Hedemora och Fiftyfive flowery men även avelsägg på postorder.
– Jag vill bevara gamla svenska höns och rödlistade raser. Men jag ska inte främst kläcka kycklingar, även om det är väldigt kul, utan planen är att jag ska sälja avelsägg och skicka med posten. Sedan säljer jag också matägg i mindre skala.
I Nyserum går hönsen fritt och någon hönsgård finns inte. För det mesta hamnar också äggen i hönshuset.
– De sköter sig oftast och det är värt att låta dem röra sig fritt. Äggen blir så himla mycket bättre och äggulan blir orange till skillnad från den gula äggen har i butiker.
Vid sidan om det nya företaget arbetar Emma heltid som ambulanssjuksköterska. Ett arbete hon inte har planer på att avsluta.
– Jag älskar det och vill aldrig göra något annat. Företaget är min hobby som vuxit men det är enklare att göra rätt för sig med enskild firma. Planen är att hålla det i en liten skala och på en nivå som känns hanterbar.
Att företagandet blir utan press och känns prestigelöst är viktigt för Emma som har erfarenhet av prestationsångesten som kan komma när man brinner för starkt för sin hobby. För några år sedan var hon nämligen bröllopsfotograf.
– Jag har en tendens att nörda ner mig i saker och tillslut tog prestationsångesten överhand – man får ju inte misslyckas på bröllopsdagen. Inspirationen och tjusningen försvann och när jag slutade kunde jag inte plocka upp kameran på ett och ett halvt år. Att hålla odlingen prestigelös är min lärdom från det. Jag vill inte känna press utan äter sniglarna upp mina blommor är det så.
Till nästa år ska fler blomsterbäddar byggas och redan har några tusen tulpanlökar köpts in. Men Emma drömmer även om bin.
– Nästa år blir det självplock eller buketter men det lutar åt självplock. Till våren hoppas jag kunna sälja tulpanbuntar. Jag vill lära mig mer om biodling. Jag har försökt hitta någon kurs men på grund av pandemin ligger mycket nere men jag hoppas det ska kunna komma igång nu till våren.
Konkurrensen då? Flera självplocksodlingar har dykt upp under pandemin.
– Jag tror att marknaden är bred och alla häromkring har sin egen nisch. Sedan är inte blommor min främsta prioritering utan det är hönsen.
