Det finns inget rinnande vatten i stugan, men Angelica tar vatten från en å i närheten och kokar på spisen. "Jag tränar inför kriser i framtiden", skojar Angelica.
Stugan där Angelica bor ligger mitt i skogen, och har bara ett rum. Inget vatten är indraget, så Angelica tar vatten från en å i närheten som hon kokar på en kokplatta, ovanpå den gamla vedspisen. På den stora sängen i ett hörn av rummet slumrar hunden Mini, som Angelica ärvde efter fastern som gick bort för drygt ett år sedan.
– Jag har varit så nära att ge upp, men nu har jag ju henne. För hennes skull måste jag fortsätta kämpa. Jag går över berg för henne, säger Angelica och klappar om hunden.
Livet har inte varit lätt för Angelica. Hon hade trassliga hemförhållanden redan som barn, och en pappa som begick brott. Själv började hon missbruka i 18-årsåldern, och har dömts för en rad brott. Under de senaste åren har det främst handlat om narkotikabrott och olovlig körning. Två gånger har hon suttit i fängelse.
Men efter att Angelica muckade senast, 2021, tog livet en ny vändning. Efter att ha bott utanför kommunen i många år flyttade hon tillbaka till Gamleby för att vårda sin cancersjuka faster.
När fastern dog hade Angelica ingenstans att ta vägen – men av en lycklig slump stötte hon på ett bekant som tipsade om stugan i skogen. Trots att Angelica har skulder och flera domar bakom sig fick hon ett förstahandskontrakt. En chans till ett nytt liv.
Hon berättar att hon brutit kontakten med sina gamla vänner och vill lämna missbruk och kriminalitet bakom sig för gott.
Angelica har lyckats få ett förstahandskontrakt på sin bostad, men behöver hjälp för att kunna betala hyran. Men det är svårt att få bidrag, hon tvingas ständigt skicka in nya kompletteringar och dokument till socialen. Angelica oroar sig ständigt för att inte kunna betala hyran i tid och bli vräkt.
– Jag älskar den här stugan. Jag vill bara få vara här, ha mat att äta och ta det lugnt. Jag vill inte vara ute och "drifta".
Men det är svårt. För att betala hyran och få mat på bordet behövs pengar. Och några pengar har inte Angelica. Hon har ansökt om ekonomiskt bistånd, men upplever sig konstant misstrodd och motarbetad. Angelica visar sin korrespondens med kommunens handläggare, och bunten med dokument på sängen.
För att få bidrag till att köpa möbler måste hon visa kvitton på möblerna först. Trots att hon inte har några pengar att köpa dem för. När hon lyckas lösa det är det fel på kvittot, och hon avkrävs fler detaljer om inköpen. Och så vidare.
Vissa månader har hon fått bidrag. För att lösa det akuta behovet hjälpte hennes gamla övervakare henne med hyran fyra gånger, och då skrev kommunen i avslagen att hennes "behov var tillgodosedda".
– Men han ska ju inte behöva betala min hyra. Han och hans fru är pensionärer och jag har ju rätt till socialbidrag, säger Angelica.
Hunden Mini är Angelicas dyrbaraste ägodel.
För några veckor sedan vann Angelica en rättstvist mot Västerviks kommun. Det handlade om bidrag för juni månad, där kommunen gett avslag eftersom hon inte ansågs ha följt den uppgjorda behandlingsplanen. Fel, ansåg Högsta förvaltningsdomstolen, då missbrukare inte kan vägras bistånd på grund av att de inte följer behandlingsplaner mot sitt missbruk.
– Sen juni har jag skött kontakten med beroendeteamet perfekt. Anledningen till att jag inte skötte det innan var att jag inte hade busskort ett tag, säger Angelica.
Hon är glad över att få rätt i det här fallet, men samtidigt uppgiven. Varje månad måste hon göra nya ansökningar, skicka in kompletteringar på kompletteringar – och flera gånger har hon fått avslag som hon sedan överklagat. Alla dokument från olika myndigheter som måste skickas in är en byråkratisk djungel för Angelica, som inte hade betalat en räkning sen hon var 18. Fram tills för några månader sedan hade hon inte ens någon adress, inget bank-id och ingen telefon.
Samtidigt har hon inga pengar till mat.
– Jag bad inför påsk, "snälla, kan jag få en matrekvision, jag är så trött på att äta sopor". Men det fick jag inte.
Angelica "dumpstrar", vilket betyder att ta mat som slängts från butikerna. Hon vet om att det inte är tillåtet, men vet inte vad hon annars ska göra utan pengar.
– Jag har ingen familj, och ingen vän jag kan gå hem till och få middag.
Linda Åkerman berättar att det finns gratis juridisk hjälp för socialt utsatta att få via organisationer som Gatujuristerna i Stockholm, men hon tror att det skulle behövas en advokat som jobbar "pro bono" i Västervik.
Linda Åkerman, som jobbar med projekt Vinternatt för att hjälpa hemlösa, känner Angelica. Hon säger att det finns väldigt många som är i en liknande situation.
– Kommunen jobbar inte för att det ska gå smidigt. I stället för att försöka se "vad kan vi hjälpa till med" så tänker de "vad kan vi göra för att neka". Det hittar alltid något misstag, och hela tiden är det något som ska kompletteras, och kompletteras. De krånglar till det, menar Linda.
Hon tillägger;
– För att de inte finns budget, tror jag, inte för att de är taskiga. Det är säkert jobbigt för dem också.
Linda tror att många hemlösa och andra utsatta som får avslag på sina bidragsansökningar hade fått rätt om de orkade överklaga som Angelica. Men många är slitna, och har inte kraft nog att fortsätta kämpa.
Erik Lindblad, tillförordnad verksamhetschef för försörjningsstöd, säger att det görs individuella bedömningar. Socialsekreterarna begär in olika handlingar för att få en bild av hur det ser ut för den enskilda personen, för att kunna fatta rätt beslut. Socialtjänsten har sett likadan ut länge, men i takt med att samhället förändras kan också tolkningen av lagen ha förändrats.
Erik Lindblad är tillförordnad verksamhetschef för försörjningsstöd. Han säger att det finns hjälp att få för den som tycker det är krångligt att söka bistånd. Socialsekreterarna som handlägger ens ärende kan hjälpa till med att fylla i ansökningar och förklara vad som behövs.
– Har man väldigt stora svårigheter går det att ansöka om en god man eller ett personligt ombud.
Angelica avkrävs kvitton på saker hon söker bidrag för att handla, innan hon inhandlat dem. Ska det var så?
– Det beror på situationen, och vilken bedömning man gör. Vi ska se till att man uppnår en skälig levnadsnivå, men också att det vi betalar ut ska gå till rätt saker.
Kan kommunen neka en hjälp för att man fått låna pengar av en bekant för att lösa hyran?
– I lagen står det att den som inte själv kan tillgodose sina behov eller få dem tillgodosedda på annat sätt, kan få bistånd. Genom att låna pengar kan man tillgodose behovet på annat sätt, då kan det vara så att man inte har rätt till bistånd.
Han säger också att alla har ett eget ansvar för att planera sin ekonomi, och betonar att socialsekreterarna gör individuella bedömningar. Alla avslagsbeslut går att överklaga.
– Många beslut överklagas. Det är en rättighet man har, och besluten i domstolen blir också vägledande för oss.
Efter många års missbruk har Angelica inte många hela tänder kvar. Men det är omständligt och svårt att få möjlighet att gå till tandläkaren. Västerviks kommun betalar inte för så kallad "rehabiliterande tandvård", som delar av hennes behov anses vara.
Angelica är just nu sjukskriven. Både missbruket och tidigare trauman har lett till psykiska problem, som social fobi och PTSD. Hon genomgår en utredning för att få en psykiatrisk diagnos.
Angelica är hoppfull. Med en diagnos kan hon få medicin, och förhoppningsvis bli så frisk att hon kan utbilda sig och försörja sig själv på sikt.
Vad drömmer du om i framtiden?
– I Vimmerby finns en fastighetsskötarutbildning som jag vill gå. Jag älskar att hålla på i trädgården, säger Angelica och hela ansiktet lyser upp.