Första arbetsdagen efter påskledigheten och Ann-Louise Gustafsson hade just lagt ut några varor på lagret i butiken Hemma hos Emma. Plötsligt hörde hon hur det klickade till i kassalådan.
– Jag sprang direkt ned till kassan och fick se två män stå en bit bort och plocka bland kläderna. De ställde en massa frågor på engelska och ville uppenbarligen ha ut mig på lagret igen. Jag fattade direkt att det inte stod rätt till, berättar hon dagen efter den grova stölden.
När Ann-Louise backade bakom kassadisken och kontrollerade kassalådan såg hon det – tomt!
– Jag gick på dem direkt och frågade om pengarna, då sprang de ut ur butiken.
Flykten gick runt hörnet vid Café Royal och till Stångågatan där en tredje kumpan väntade i den parkerade flyktbilen.
– Jag var dem i hälarna hela tiden och sprang fram till bilen där de satt. Det enda de gjorde då var att visa mig sedelbunten, skratta och dra därifrån. Vad ska man göra, suckar Ann-Louise Gustafsson?
Enligt Ann-Louise var samtliga tre männen i 40-årsåldern och av östeuropeisk härkomst.
På caféets uteservering satt ett gäng yngre tjejer som blev vittnen till händelsen. En annan tjej, som kom cyklandes på Stångågatan, hann fotografera flyktbilen. Bilden ser du snett här nedanför.
Bilen, en mörk Opel Astra av 1999 års modell, är belagd med körförbud och registrerad på en man med poste restante-adress i Stockholm.
– Den är i alla fall inte anmäld stulen, men det kommer trots det inte bli lätt att knyta personer till bilen, berättar Susanne Hafström vid polisen i Västervik, som leder utredningsarbetet.
Hur bedömer du utredningsläget?
– Det är inte helt enkelt eftersom vi inte heller kommer kunna knyta något gods till brottet. Sedlarna är ju vare sig märkta eller numrerade – framför allt är de troligtvis redan slut, säger Susanne Hafström.
När vi träffar Ann-Louise Gustafsson dagen efter det inträffade är hon arg.
– Jag blev aldrig rädd när de var inne i butiken, utan bara riktigt förbannad. Vi har i stort sett bara korthantering här och minimalt med kontanter, så det handlar ju inte om pengarna – för det var nog inte mer än cirka 1 500 kronor.
– Men visst får man vara mer på sin vakt hädanefter. Jag kommer till exempel aldrig mer ha kontanter i kassalådan, säger hon bestämt.