Fynden i Hällerum är de mest omfattande som arkeologen Michael Dahlin stött på under projektets gång.
Michael Dahlin skyndar sig fram genom det täta granriset innan han försvinner ner i en sänka. På den mörka stenbotten står myggen tätt kring arkeologen som nyss gjort en stor upptäckt. Han krafsar fram ett par oformliga klumpar som till en början inte ser mycket ut för världen.
– Om vi tittar här ser vi mest sten och tråkigheter. Men så hittar vi några bitar järnslagg som legat här och rundats av, och det gör de inte på en kvart kan jag säga.
Vi befinner oss i en torrlagd bäck som leder ut till sjön Grindeln i Hällerum. I ett forskningsprojekt undersöker Michael 26 platser mellan Vimmerby och Hallingeberg där det tidigare noterats spår av järnframställning.
Järnslaggen som Michael hittat skulle kunna dateras till järnåldern.
I Sverige framställde man järn i enkla ugnar med blåsbälg under järnåldern (500 f.Kr-1050 e.Kr.) och medeltiden (1050-1520 e.Kr.). Slaggen är tillverkningsrester som kan vittna om forntida produktionsplatser.
– På den här platsen har man hittat jättemycket järnslagg. Då rör det sig om något som kallas lågteknisk framställning. Man har tillverkat järn i ganska enkla ugnar, säger Michael.
I den uttorkade bäcken upptäckte Michael Dahlin mängder med järnslagg.
När området i Hällerum noterades i slutet på 70-talet menade man att resterna kunde ha fraktats dit som fyllmaterial. Då tipsade grannen till fyndplatsen Michael att gå ner till den torrlagda bäcken.
"Jag får upp en massa rester när jag gräver i landet", säger Mattias Eliasson som bor granne med den torrlagda bäcken.
– Fynden här sträcker sig över ett ganska stort område, men det var först när jag kom till bäcken jag fick det slutgiltiga beviset för att slaggen kommer härifrån.
Under järnåldern var blästugnarna hand- och fotdrivna. På medeltiden började man använda vattenkraft till ugnarna. Lämningarna antyder att produktionen skulle kunna vara knuten till bäcken, vilket skulle röra sig om en senare datering.
Om järnproduktionen har varit sammankopplad med bäcken är det mer sannolikt att järnslaggen härrör från medeltiden.
– Har man utnyttjat vattenkraften här så pratar vi medeltid. Men det vet vi inte än. Om du slår sönder slaggbitarna kan du hitta kolbitar som du kan skicka till C-14 analys, alltså koldatering, och få fram en mer exakt datering.
Michael Dahlin tillsammans med sin följeslagare, den irländska settern Pompe.
Michael kommer att studera kartor från 17- och 1800-talet för att se om gamla ortnamn kan ge mer information om platsen.
– Jag kommer göra lite kartstudier för att se om platsen heter någonting enligt den gamla traditionen. Namn med “röd” kan syfta på den röda jorden som innehåller mycket järnoxid. Platser med namn som “bläs” eller “blås” kan syfta på blåsbälgar.
Michael Dahlin letar nyfiket vidare efter nya fynd.
På liknande platser har man tidigare kunnat hitta fler fynd som kopplats till järnproduktion, som smideshärdar, tänger och städstenar, som Michael kommer hålla fortsatt utkik efter i Hällerum.