Men hur lyckades entreprenören Rein Soowik skapa först den Sagoby som kom att bli en av Sveriges största attraktioner och sedan även ett turistboende som erbjuder mycket mer än enbart övernattning. "Kommer du på en bra idé, gör verklighet av den. Så enkelt är det", säger Rein Soowik. Här tillsammans med sin son Robert.
ALV 40 år
Astrid Lindgrens Värld fyller 40 år i år. Hur parken fick sin början är nästan lite som en saga.
– I Vimmerby fanns inte mycket för barnen. Katthult drog in 100 000 besökare sommartid men det fanns ingenting i själva Vimmerby, berättar Rein Soowik, en av grundarna.
Soowik var den lokala naprapaten som en dag fick besök av självaste Astrid Lindgren som hade fått ryggont. Han hade länge haft en idé om en lekpark i Vimmerby med Astrids bokmiljöer och nu tog han tillfället i akt och frågade Astrid, som gav sin välsignelse.
– Sen blev det svårt med kommunen och vi fick inte sätta upp huset där vi hade tänkt. Men hösten 1980 skickar Astrid ett brev till mig och då vågade kommunen inte säga emot Astrid, berättar Soowik med ett leende.
Tillsammans med familjerna Isaksson och Jalminger ställer familjen Soowik – i maj månad 1981– ut vad som skulle bli det första huset i Sagobyn: Ett Katthult i skala 1:3, skapat efter boken om Emil som Björn Berg illustrerat.
– Den sommaren kom 10 000 för att inspektera lekstugan men vi fick inte ta någon entré, det hade Astrid bestämt.
Med fler miljöer växte parken och med tiden skulle parken växa sig så stor att den började bli svår att hantera för familjerna. Därför säljer de den 1989 och sedan 2010 ägs Astrid Lindgrens Värld gemensamt av Astrid Lindgren Förvaltning AB, 91 procent, och Vimmerby kommun nio procent.
I snart ett halvt sekel har parken blomstrat och vuxit med säsongerna. Men pandemin höll på att driva den till Nangijala.
– Det är klart att det har varit en väldig oro kring vilka förutsättningar vi ska ha inför den här säsongen. Sen har vi hela tiden försökt behålla hoppet att det ska gå och att vi ska klara det här. Allt sånt som man verkligen vill slippa var vi tvungna att göra för parkens överlevnad men nu ser vi hoppfullt på framtiden, säger Nils Nyman, barnbarn till Astrid Lindgren och styrelseordförande i Astrid Lindgren AB.
Hur nära var det egentligen att parken fick stänga för gott?
– Oftast kan man lösa situationer hur svåra de än blir men någonstans finns också en gräns för hur mycket man tål och två stängda år skulle vi inte klarat som ensam ägare utan då skulle vi behövt hjälp. Men nu ska vi ha öppet och tänker framåt och då kommer det bli väldigt bra istället.
Har ni några speciella förhoppningar inför sommaren?
– Det vi vet nu är att vi kan öppna och att vi kommer kunna ge de som vi släpper in en fantastisk upplevelse och det är det viktigaste.
Kommer ni att fira att parken fyller 40 år?
– Väldigt mycket har vi fått skjuta på framtiden på grund av osäkerheten i samband med pandemin men på något sätt ska vi såklart fira det.
Hur står sig Astrid böcker i framtiden – kan parken leva i 40 år till?
– Det är jag helt övertygad om att den kan. Delvis tror jag att berättelserna kommer att hålla så länge och delvis tänker jag att upplevelserna är så pass starka att parken skulle klara sig ändå.
Vad är framtidsplanerna för parken?
– Det brukar vi aldrig berätta i förväg för ibland ändrar vi oss, men vi försöker alltid förbättra och göra parken lite bättre för våra besökare varje säsong.
Vad händer med Saltkråkan då?
– Den kommer inte tillbaka i den form som den var, det kan man vara säker på, sen vad som kommer i framtiden det vet man inte helt enkelt. Jag är ledsen att jag är så hemlig av mig, säger Nyman finurligt.
SMÅLANDSBYN Familjen Soowik kunde inte helt släppa turismen och att skapa något för barnen. Därför köpte de Storholmen vilket skulle bli första steget till Smålandsbyn.
– Det gula huset blev till 1996, alltså 25 år sedan. Då var det ett riktigt ruckel, säger Soowik och skrattar åt minnet där vi står framför en tavla som visar husets skick när familjen tog över det.
– Jag köpte hö av bönderna här ute och efter att vi hade sålt av Sagobyn tänkte jag att barnen måste ju ha någonstans att bo när de besöker Vimmerby. Varje sommar frågade jag om jag fick köpa det stora gula huset och på min födelsedag 16 maj 1996 fick jag det. Redan samma sommar invigde vi fyra rum på bottenplan och idag har vi 30 rum.
1815 är huset ifrån och i frukostsalen hänger en målning av huset av Anders Dahl från 1918. En snickarbod finns även bevarad från den tiden där man som gäst kan bo.
