När Navid Ahmadi var 14 år flydde han från Afghanistan. Han tog sig via Pakistan och Iran, Turkiet, Grekland och Italien till Sverige. Han färdades i lastbil, båt och till fots. Resan var nära att kosta honom livet.
När han skulle förklara för svenska jämnåriga vad han varit med om var det en fråga som fick honom att inse att han hade en uppgift. Att berätta, för att de skulle förstå.
- De frågade hur många timmar det tagit för mig att flyga från Afghanistan. Jag brukade svara att det tog nästan 8 månader.
Han är en av åtta som i längre intervjuer berättar om sin flykt från krig, i utställningen "Hela världen brinner", som Mona Sahlin officiellt inviger för särskilt inbjudna idag. Utställningen öppnar för allmänheten på lördag.
Fokus på frågor
I våras kom de dagböcker Astrid Lindgren skrev under hela andra världskriget ut i bokform. Hon skrev om såväl de politiska världshändelserna som utspelade sig i det krigsdrabbade Europa som vad som hände i hennes eget liv i Stockholm. I utställningen förflytttas besökarna tillbaka till krigsåren, men utställningen blickar också inåt och framåt. Går historien igen? Måste den det?
- Utställningen lägger fokus på de frågor man oundvikligen ställer sig när man läser Astrid Lindgrens krigsdagböcker. Frågor om vilket ansvar man själv har, som individ i samhället vi lever i idag, säger Anneli Karlsson.
Astrids dagböcker och nutida trauman
Utställningen "Hela världen brinner" är fylld av många röster. De som flytt krig, då och nu, från olika delar av världen och lever sina liv i Sverige idag, de berättar. Astrid Lindgren beskriver andra världskriget utifrån sin vardag i fyrtiotalets Stockholm i sina krigsdagböcker.Du kan rentav bidra med din egen röst, om du vill.- Det här är i hög grad en levande och interaktiv utställning, som kommer att fyllas på med berättelser under resans gång, säger Anneli Karlsson, pedagog på Astrid Lindgrens Näs.
Astrids krigsdagböcker utgör avstamp för utställningen.
Foto:
Så jobbar vi med nyheter