"Det gick väl inte riktigt så lätt som vi tänkt oss", säger Amanda Cederlöf Carlbom.
På uppfarten möts vi av två killar med varsin glass i full fart med att cykla iväg.
– Glöm inte cykelhjälmen, påminner mamma Amanda medan dom susar förbi.
– Jag har alltid velat bli mamma. Det har varit min önskan här i livet, efter min egen mamma.
När Amanda Cederlöf Carlbom var 19 år diagnostiserades hon med endometrios, en sjukdom där livmoderslemhinnan spridit sig utanför livmodern. Symtomen kommer ofta i samband med menstruation och kan leda till svåra buksmärtor och kronisk inflammation. Trots pågående hormonbehandling blev hon mirakulöst gravid med sitt första barn.
– Det skulle inte gå. Men det gjorde det, då kände vi att det här kanske är vår enda chans, säger Amanda.
På Amandas mobiltelefon finns delar av tiden under behandlingen dokumenterad. "Man är så inne i bara det just då", säger hon.
"Att bara få en kram spontant från någon i sin omgivning gav ny kraft", säger Amanda
Efter graviditeten och förlossningen blev hennes sjukdomstillstånd värre och hon påbörjade ytterligare behandling för att försätta sig i klimakteriet. Det var här som specialistläkaren som Amanda hade kontakt med tog upp frågan angående om hon kommer vilja ha fler barn.
– Man såg hur dåligt skick min livmoder var i. Jag hade ju inte trott att jag kunde få barn alls, så att få ett till fanns först inte på kartan. Men längtan kom.
Att ytterligare en graviditet skulle ske naturligt var det dock aldrig tal om. Alternativet var IVF.
Behandlingen utfördes i Uppsala på Carl Von Linnékliniken. En process de fick bekosta själva då de redan hade ett barn. Amanda berättar om det första försöket:
– Det rullade på enligt planeringen, man tog sprutor på utsatt tid för att få igång äggproduktion och åkte på flera ultraljud. Det var många turer till Uppsala. Vid äggplocket fick man ut omkring åtta friska ägg och det var något av det mest smärtsamma jag gjort. Sedan fick vi åka hem och vänta på besked. När de ringde kunde de berätta att ett embryo klarat sig och kunde återföras. Återföringen lyckades men resulterade senare i ett missfall, säger hon.
Vid det första äggplocket fick man ut åtta ägg, symboliskt köpte Amanda åtta blommor som hon bestämt skulle hålla vid liv.
Det andra försöket fick avbrytas på grund av överstimulering. Överstimulering innebär att det till följd av hormonbehandlingen växer för många äggblåsor, äggstockarna blir då stora och det kan samlas vätska i magen vilket kräver vård. Något som väckte starka känslor hos Amanda Cederlöf Carlbom.
– Jag började känna en skuld. Det är jag som är sjuk, det är mig det är fel på.
Amanda, som drabbades av överstimulering under ett av försöken behövde läggas in för vård.
Bortsett från den psykiska smärtan påverkas även kroppen fysiskt av processen. Amanda berättar att hon var väldigt svullen, hade ont och var full av blåmärken över hela magen och benen efter alla sprutor.
– Vi hade köpt tre försök. Vid det sista försöket kände jag att: "går inte det här nu så skiter vi i det, jag orkar inte mer". Hela livet sätts på paus och man kastas hela tiden mellan hopp och förtvivlan. Det var bara att börja om med behandling, sprutor och äggplock.
Läkaren kunde få ut två ägg, varav ett blev befruktat. Det var ett svagt ägg och kliniken meddelade att chansen inte var särskilt stor att återföringen skulle lyckas.
– Men där var han, vårt guldägg, säger Amanda och ler stort.
Amanda berättar att hon har valt att vara väldigt öppen med sin endometrios, vilket gjorde att hon till slut även valde att öppna upp sig om familjens kamp för ett andra barn. Känslan av press från samhället och omgivningen kan vara påtaglig, menar 30-åringen. Man ska "skaffa" barn, och det ska funka. Men man kan inte alltid bestämma sånt.
– Vår första son, Jason, har utan att han vet om det varit orsaken till att man orkat. Man har inte bara kunnat lägga sig ner. Han har aldrig under den här tiden uttalat att han vill ha ett syskon eller bli storebror. Men när vi berättade att det äntligen skulle komma en bebis var det som att han växte tio centimeter, som att det var en önskan han själv inte kunnat sätta ord på. Det var så fint.
På storebrors femårsdag kom det till slut en väldigt efterlängtad lillebror, Vince, som idag är 4 år.
Om hon ska skicka med något till någon som befinner sig mitt i ofrivillig barnlöshet eller infertilitet så är det att vara så öppen man bara orkar.
– Det kan vara svårt att sätta ord på känslorna, men att ha någon eller några i sin omgivning som vet om att man går igenom en tuff period kan ge motivation eller stöd till att fortsätta, säger Amanda Cederlöf Carlbom.