En tunn plastslang och en liten kanyl under huden skickar ut snabbverkande insulin dygnet runt. På insulinpumpen kan Christoffer Cederstrand ställa in större doser när han ska äta. Han måste övervaka sitt blodsocker flera gånger varje dag med fingerstick. Räkna kolhydrater, justera och trixa lite.
- Det är skillnaden. Jag måste tänka lite extra. Jag får aldrig semester från min diabetes. Den är ett heltidsjobb.
"Kan göra vad man vill"
Å andra sidan är en del i hans uppgift som engagerad i Ung Diabetes, kontaktperson för unga inom Tjustbygdens diabetsförening och så kallad LUD:are att motarbeta fördomar kring diabetes. Den kanske vanligaste handlar om allt man inte får, allt man inte kan.
- Det stämmer inte. Jag kan äta sött, men måste göra det med måtta och får hantera insulinet därefter. Nyligen var jag och 25 andra unga engagerade från distrikt i hela Sverige på en träff där en kille föreläste - han har diabetes, men har också startat företag, utvecklar hjälpmedel, har klarat av två triathlon, rest till 50 länder, vandrat i vildmarken. Han sa något som jag verkligen tog till mig, "även om man har diabetes kan man göra allt man vill göra".
Att vara ung diabetiker
Christoffer Cederstrand är som de flesta andra 25-åringar. Fast han har diabetes. Som kontaktperson för Unga Diabetiker vill han stötta andra i samma sits på det lokala planet.- Många förknippar diabetes med äldre människor, men diabetes kan man få närsomhelst. Jag var 16.På lördag håller han i Livets Gång, en rikstäckande kampanj för diabetesforskningen, i Vimmerby.
Så jobbar vi med nyheter