Många Vimmerbybor kanske bäst känner Jimmi Wickström som den glada försäljaren bakom kassan i klädbutiken Boston. Före sommaren kom beskedet att butiken skulle slå igen och när man till slut sig bestämde sig för att fortsätta ha öppet hade Jimmi redan fått ett nytt jobb på Vimarskolan.
– Jag sökte utbildningar men fick också en förfrågan om jobbet. Skolans värld har alltid funnits där som någonting jag skulle vilja testa, berättar Jimmi Wickström när Vimmerby Tidning träffar honom hemma i köket.
Att gå från att jobba i klädbutik till att jobba heltid som stödperson, och ibland vikarielärare, för högstadieungdomar kan tyckas vara tvära kast, men det är inte första gången som 40-åringen helt byter karriär.
– Jag är utbildad bagare från början. Jag jobbade på Guldkringlan innan jag började på Boston, säger Jimmi Wickström.
Bagaren som blev delägare i en klädaffär blev stödperson. Han har ingen utbildning inom skolan men berättar att han har med sig många erfarenheter han har användning för från sina tidigare jobb. Nu har han jobbat på skolan i två månader och ångrar sig inte det minsta.
– Det är jätteroligt! Jag tycker ju om att jobba med människor men min tanke från början var kanske att jobba med lite yngre barn. Högstadiet kan bli tufft, tänkte jag. Det gäller att hinna med och räcka till för att hjälpa alla och klimatet ser ju inte alls likadant ut idag som när en annan gick i skolan, säger Jimmi Wickström.
Innan han fick jobbet sökte han lärarutbildningar och det är fortfarande något som han siktar på att göra till verklighet i framtiden.
– Jag kände att det här är en fantastisk möjlighet att få testa att jobba i skolan. Nuförtiden kan man ju byta bana nästan ända upp i pensionsåldern. Man förändras som människa och måste våga utmana sig själv för att kunna växa. Jag var väl inte jättestursk när jag tackade ja och var osäker på om jag skulle klara av det, men man har ju sina kollegor och det är alltid bättre att fråga en extra gång.
Det bästa med jobbet är närheten till eleverna och möjligheten att få hjälpa dem både med studierna och livet, tycker Jimmi.
– Förhoppningsvis har man samlat på sig lite och kan vägleda. Barnen är vår framtid men de är fortfarande barn också. Jag visste nog inte vem jag var när jag var 14 år. Jag hittade mig själv på riktigt först någonstans vid 35, säger han.
Idag är Jimmi Wickström 40 år men åldersnoja är inget han lider av.
– Jag har tyckt om att åldras just eftersom jag blivit mer bekväm i mig själv. Jag vet till exempel inte att jag hade klarat av att jobba i skolan om jag inte jobbat på Boston innan. Man tränar upp det sociala mycket när man jobbar i butik, säger han.
Han jobbar fortfarande vissa helger i butiken och hoppar in vid behov. Med delägarskapet följer också en del pappersarbete och kombinerat med ett heltidsjobb och att dessutom vara ensamstående förälder till en 9-årig dotter blir det inte mycket tid över.
– I perioder är det stressigt men nu börjar hon nå en ålder där hon kan vara hemma lite själv. Jag har spelat mycket fotboll innan men har fått välja bort min egentid men det kommer att kunna bli mer av det när hon blir lite äldre. Jag har fått förfrågningar om att vara fotbollstränare och tackat nej just för att tiden inte räcker till, men det är något jag vill hoppa på i framtiden.