Barnmorskan Eva Elmström, Stockholm, har jobbat med kvinnohälsa i 35 år och har satsat allt mer på att sprida kunskap om klimakteriet.
Eva Elmström är sjuksköterska och barnmorska med klimakteriet som kärnområde. Idag jobbar hon både på barnmorskemottagning och med klimakterierådgivning på den digitala plattformen Womni.
– Jag mötte kvinnor som sökte för klimakteriebesvär och förstod att många blev dåligt bemötta. De fick inte rätt vård. Ungefär samtidigt släppte Socialstyrelsen två rapporter som bekräftade detta, att klimakterievården är ojämlik. Inte bara på grund av var man bor, utan också beroende på vilka vårdgivare man träffar, säger Elmström.
Hon har 35 års erfarenhet av kvinnohälsa, är med i en arbetsgrupp inom Region Stockholm vars syfte är att förbättra klimakterievården, är en anlitad föredragshållare i ämnet och sitter med i Socialstyrelsens rekommendationsgrupp. Hon är också författare till boken ”Klimakteriet – handbok för vårdgivare”.
– Det är ändå bättre nu än för några år sedan och det händer saker även på högre nivå. Bland annat kommer Socialstyrelsen med nya rekommendationer hösten 2025, som regioner och vårdcentraler har att börja jobba med.
I Socialstyrelsens rapport kom man fram till att ett nationellt kunskapsstöd till bland annat primärvården behöver utvecklas, för det är till primärvården kvinnorna i första hand ska vända sig.
Kvinnorna har också blivit bättre, på att inte ge sig, menar Eva Elmström.
– Det borde vara fullständigt självklart att om en kvinna i 45-55-årsåldern söker en vårdgivare för att hon inte mår bra, så ska klimakteriet vara något som helt automatiskt finns med när man ställer diagnos. Men så är det inte idag. I alla fall inte överallt. Men det börjar bli många som inte nöjer sig med att det blir ett ”du menstruerar fortfarande, så du kan inte vara i klimakteriet” på vårdcentralen, utan då går kvinnan vidare istället, det finns andra bra forum idag.
Man kopplar inte alltid diffusa problem till klimakteriet?
– Man missar många kvinnor. Det första som händer är ofta just en känslomässig förändring, man känner inte igen sig själv riktigt. Och det tråkiga är att man också missar de unga kvinnorna, under 45. När de går in i klimakteriet är det inte alltid lika tydligt som när en 50-åring gör det, utan här har man mer diffusa symptom. Och för unga kvinnor vet vi att det har rejäla konsekvenser. Det blir en tidigarelagd åldersprocess. Om de inte får behandling finns det risk för att de tappar sin hälsa.
Det finns olika typer av hormonbehandling, HRT. "Det finns inget enkelt 'det här är bra'. Bara för att din väninna hittat något som passar henne är det inte säkert att det passar dig."
Kopplingen mellan hormonbehandling och kvinnors hälsa längre fram i livet, efter menopaus, är satt under lupp. Spännande, tycker Eva Elmström.
– Det är fortfarande så att behandling sätts in för de klassiska klimakteriesymptomen och det är ju vallningar, sömnbesvär, ledvärk, stelhet, muskelsmärta, nedsatt sexlust, samlagssmärta, torra slemhinnor, urinvägsbesvär – sånt kan man ändå få något preparat för på vårdcentralen. Inte alltid, men ofta. Nu börjar man skönja ett annat mönster. Om till exempel östrogen ska sättas in i förebyggande syfte för benskörhet eller för andra åkommor.
Sexuell hälsa är ett annat klimakteriesymptom vi pratar för litet om. Torra slemhinnor är ett vanligt problem. "För en del är lokalt östrogen det första och det enda man behöver."
Hormonpreparat fungerar bra för vissa, men inte alla, säger hon.
– Bara hormoner i sig är ingen mirakelkur. Och det som fungerar för väninnan behöver inte fungera för dig. Dessutom får man vara beredd på att det kan behövas behandlingsjusteringar efter en tid. En del kvinnor kommer fram till att de mår bäst utan, man måste gå på individen.
Det finns också en baksida i att se hormonbrist som enda boven i dramat, menar hon.
– Att könshormonerna sjunker är en naturlig process i åldrandet. Man måste se över andra livsstilsfaktorer som sömn, kost och stress. Om man har ett stressigt heltidsjobb, har barn och en relation som ska tas om hand, kanske gamla föräldrar – det är klart att det också spelar roll. Det är oftast inte bara stress eller bara hormoner. Det är superviktigt att ta eget ansvar och ta hand om sig, försöka kartlägga vad man mår bra av och vad man påverkas negativt av. Hur man har det på jobbet kan vara en del.
– Självklart påverkas kvinnor i sitt arbete med de här kognitiva konsekvenserna, med hjärndimma, man blir tröttare, får sämre minne, det behövs fler minneslappar, man har svårare att hålla fokus en längre tid – det kan påverka en jättemycket. Men även om du jobbar som busschaufför och har rikliga blödningar under början av klimakteriet – ska du då inte få en paus ibland eller ska du sitta där med både tampong och nattbinda för att inte blöda igenom? Det är ju väldigt olika typer av förändringar som behövs i exempelvis arbetslivet, för mig är det här så oerhört självklart.
"Det börjar bli väldigt många som inte nöjer sig med att det blir ett 'du menstruerar fortfarande, så du kan inte vara i klimakteriet' på vårdcentralen, utan då går kvinnan vidare istället, det finns andra bra forum idag."
Ett begrepp hon ogillar är ”förklimakteriet”.
– Det har nästan gått inflation i det. Seriösa vårdgivare använder oftast inte det, det är mera gjort för ett kommersiellt syfte, faktiskt. Alla dessa olika kosttillskott man ska köpa, utan evidens, menar Elmström.
Men vad ska man säga då?
– Man kan säga slutet av ens reproduktiva period, slutet av ens fertila ålder. Eller att man är i övergångsperioden. Det händer saker under de olika faserna i klimakteriet, man mår inte på samma sätt i början som i slutet.
Vilken ålder är svårast?
– För de flesta är det svårast mellan 44 och 50, då börjar det svänga ganska rejält, från månad till månad och under månaden också. Efter menopaus finns det fortfarande lite hormoner, men de svänger inte lika mycket. Jag brukar säga till mina patienter ”håll i dig, du får ställa in dig på att det här är en opålitlig period”. Det är ganska få kvinnor som går jättevälmående genom klimakteriet. Det är runt 70 procent som har besvär, men bara 30 procent av dem som har behandling.
Varför är det viktigt att prata om klimakteriet?
– Det drabbar hälften av befolkningen. 2022 var det 1,2 miljoner kvinnor i Sverige mellan 40 och 59 år. 70 procent upplever någon form av symptom. Kvinnor 46-55 år står för 31 procent av antalet sjukskrivningar. Frågan är hur många av dem som hade kunnat fortsätta arbeta om deras besvär var orsakade av klimakteriet och de fått riktig hjälp. Självklart ska man undersöka om det handlar om lågt östrogen. Det tror jag man gör alldeles för sällan. Men vi hoppas på en förbättring.
"Klimakteriet drabbar hälften av befolkningen. 2022 var det 1,2 miljoner kvinnor i Sverige mellan 40 och 59 år. 70 procent upplever någon form av symptom. Kvinnor 46-55 år står för 31 procent av antalet sjukskrivningar. Frågan är hur många av dem som hade kunnat fortsätta arbeta. Det borde vara självklart att undersöka om det handlar om lågt östrogen. Det tror jag man gör alldeles för sällan. Men vi hoppas på en förbättring."