Mona Liljedahl är pedagog, föreläsare och författare, och en av dem som bidragit till Skolverkets handledning till skolor om särskilt begåvade elever.

– Vi pratar inte om pengar utan värderingar, vilja och kunskap. Förstår man vad det handlar om kostar det inga ekonomiska resurser, säger hon när vi hörs över telefonen.

Skolverkets definition av särskild begåvning är fem procent, det vill säga att man räknar med att de fem procent av befolkningen med högst IQ är särskilt begåvade. 

– Det är en avgränsning de gör som myndighet för att de måste sätta en siffra men det är inte alls någon absolut sanning, säger Liljedahl.

Skolverkets definition innebär att alla med ett IQ över normalbegåvning, 125, har en särskild begåvning. Men alla begåvningsforskare har sin egen gräns för var begåvning börjar.

– Sedan finns det många nyanser även inom särskild begåvning. 

Många gånger har skolor svårt med att identifiera och stimulera begåvningen.

– Det märks inte alltid på fakta och färdigheter utan mer i en enorm lust att lära och behärska. Skolan behöver förstå att begåvning inte har med prestationer att göra. Man behöver hitta dessa barn i gliporna av våra kunskapsmatriser och vara nyfikna på de elever vi har framför oss. Det är också viktigt att förstå att dessa elever inte bara kommer från välfungerande familjer utan även direkt från flyktigbåten, säger Liljedahl och fortsätter,

– Hos små barn ser man ofta en kunskapstörst och en nyfikenhet. Särskild begåvning handlar om det abstrakta och komplexa tänkandet även om man inte har alla konkreta färdigheter. De ställer frågor eller drar slutsatser, som även om de är felaktiga kan vara komplexa. Ofta har de också ett kritiskt förhållningssätt. Det här är en värderingsfråga och vi är väldigt ofta pragmatiska och har svårt att se bortom barnets görande och se tänkandet. I grund och botten handlar det om våra värderingar och vilja. 

På vilket sätt påverkar våra värderingar?

– Många gånger brister skolorna rent mänskligt. Man behöver fundera över vilket människovärde man tillskriver de här barnen. Man tror inte riktigt på att det här med särskild begåvning kan skapa så stora problem, utan istället tror man att föräldrarna blåser upp det. Därför är det en värderingsfråga.

Vad ska man absolut inte ska göra i mötet med särskilt begåvade barn?

– Att göra inget är vad man absolut inte ska göra, säger Liljedahl.