Richard Edlund från Kalmar läns museum är involverad i den pågående renoveringen av Vimmerby kyrka och kan konstatera att arbetet går precis som det ska. Rentav lite snabbare än beräknat.
Utvändigt är kyrkan klar. Många har reagerat positivt på den nya färgsättningen. Andra kanske inte ens lagt märke till att kyrkan ändrat kulör, från ljust grått till ljust gult.
– Varmt honungsgul, förtydligar Richard Edlund.
Tanken var att kyrkan skulle få ett nytt lager av den ljusgrå kulör den haft sedan 1964 , men när ytan blästrades kom partier med ljust sandgul färg fram och den var inte bara vacker, utan också troligen den färgkyrkan hade när den var ny, på 1850-talet.
Församlingen nappade på Edlunds förslag att kyrkan skulle bli gul igen, och man fick godkänt av länsstyrelsen.
– Det blev väldigt bra. Den gula färgen står fint mot de gröna detaljerna och stämmer bättre med kyrkans arkitektoniska uttryck.
Nu pågår inre renovering. Kyrkans innanmäte är fyllt av byggställningar och är stängd för allmänheten. Måleri- och konserveringsarbetena ska vara klara lagom till första advent.
Efter senaste byggmötet i Vimmerby passade Edlund på att ge Vimmerby Tidning en titt in i en skattkammare av det anonymare slaget –kyrkans tornrum. Aningen svårtillgängligt, men rena rama wow-upplevelsen, när man avverkat alla trappsteg och möts av tjusigt ordnade föremål från den förra kyrkan, som stod färdig 1685. Den så kallade Karolinerkyrkan användes av Vimmerbyborna till den blev för trång och omodern. I mitten av och 1850-talet revs den och arbetet med den nuvarande påbörjades 1854, men invigning blev det inte förrän 1859.
Under perioden när Vimmerby inte hade någon kyrka höll gudstjänst på torget under bar himmel.
När man tagit sig upp för alla smala trappor står man och häpnar, omgiven av änglar och keruber, snidade evangelister som troligen varit dekoration på fronten till läktaren och hör historiens vingslag när Richard Edlund visar en med värdighet åldrad brandhink i läder, varpå det står ”Wimmerby Stads kyrka”.
– Det är så fint med ljusinsläppet från de vackra fönstren och alla föremål som står så trevligt uppställda, som i en utställning, säger Richard Edlund.
Ett av hans favoritföremål är ett trägaller. Lite taffligt målat. Lyckligtvis aldrig renoverat. ”Alldeles säkert 1700-tal”.
– Dekorationsmåleriet är gjort som en marmorering, men den som målat har nog aldrig sett marmor. Därför är det en charmig tolkning, som har så mycket liv i sig. Jag tror att gallret användes för att omgärda de lite finare platserna i kyrkan, när man betalade bänkavgift. Bortsett från Sankta Gertruds kyrka i Västervik och domkyrkan i Kalmar har vi inget motsvarande.
Bortsett från en och annan grupp konfirmander och gymnasieelever som ska göra lufttrycksundersökningar är det inte många Vimmerbybor som sett det här.
Lite synd, kan man ju tycka. Men att ordna visningar i ett tornrum har sina fysiska hinder.
– Det handlar om tillgänglighet och säkerhet, säger kyrkans vaktmästare Peter Schüberg.
Vimmerby kyrka är oförtjänt anonym, tycker Richard Edlund.
– Kanske beror det på att det finns så fantastiska träkyrkor i pastoratet, jag vet inte. Det är i vilket fall en riktig stadskyrka, som syns på långt håll där den står mitt i stan och är en så levande del av Vimmerby. Nu när den hittat tillbaka exteriört kan man hoppas att den får lite upprättelse.