- Vart och hur det blir framöver är de stora frågorna, säger Katrin Dzanovic, som har varit med från början då flyktingarna först kom till Oxgården i fjol.

Troligtvis i mitten av nästa vecka kommer bussarna och då flyttar de till ett annat ställe.

- Hur många, var och hur vet vi inte än, säger Katrin och fortsätter:

- Många är oroliga. De visste redan från början att de skulle flyttas till nån annat ställe, men för två veckor sedann började de bli riktigt orolig för framtiden. De vill gärna stanna, men vet att det inte går.

- De har det haft jätteroligt här på Oxgården och allt har varit mycket positivt, berättar Katrin.


270 personer har bott på anläggningen som mest. 50 personer har redan flyttat till Södra Vi och Hultsfred.

- Stora starka män kom till mig med gråten i halsen, säger Katrin. Vart ska vi nu, frågade de. De kan inte sova och är jätteoroliga för barnen.


Katrin försöker förklara att vart flyktingarna än kommer att bo i Sverige, så gäller samma lagar och det är samma land.

- Hemkänslan är oerhört stark här på Oxgården, alla kallar mig för mamma. Ibland på fredagar dansade vi i personalen i receptionen, med sex eller sju personer. En spontandans kan man kalla det för, berättar Katrin.


Alla berättar att de känt sig hemma på Oxgården - men nu ska de ofrånkomligen få ett nytt hem.

- Vi skrattade och grät med dem och det känns tungt att de flyttar nu.

Under avskedsfesten bjöds alla på grillad halal-korv och saft eller kaffe. Det blev även musik och lite dans och alla trivdes på festen, både de unga och de äldre.