Olle Lindström har fått en makeover med maskeringstejp.
En hjälpande hand med rakning på långvården, pyssel med orkidéer, ett hem där inga prylar slängdes i onödan – många Vimmerbybor har nog fortfarande bröderna Lindström i färskt minne, men Björn Stridhs färska fotobok bjuder in till något de flesta inte sett tidigare.
Tusentals bilder har han tagit på Sven och Olle. Från början av 90-talet till 2007, när Sven dog, några månader innan han skulle fylla hundra. Sven Lindström var årsbarn och klasskamrat med Astrid Lindgren. Men henne pratade han inte så ofta om.
– Däremot hade han ett foto när de lekte i snön, när de var barn. Undrar vart det tog vägen, säger Björn Stridh, som kom att hänga ofta i huset på Storgatan 8, där Olle och Sven bodde tillsammans från mitten på 1960-talet.
Att det skulle bli en bok, en fotografisk berättelse med titeln ”Bröderna i det bruna huset” (huset är numera målat i ljusare kulör) visste han inte när han började ta vardagliga ögonblicksbilder, där stunden var viktigare än perfektion.
Men bok av det privata blev det. En bok som det blivit rusning efter.
– Större än jag trott och väldigt positiva reaktioner. Hade jag vetat att första omgången skulle sälja slut på en dag hade jag fläskat i lite mer från början.
En del blir rörda.
– Det är kanske omtanken Sven visar sin bror, han tog verkligen hand om Olle, både under alla år de bodde tillsammans och när Olle låg på långvården. Så är det väl det att så många i Vimmerby känner att de har någon slags relation till dem, särskilt Olle som alltid var ute på stan.
Olle med vegamössa och Icakassen, Sven i rock och portfölj. "De var olika på många sätt, men kompletterade nog varandra. Sven tog hand om Olle, lagade maten, lagade kläder. När Olle dog 2002 blev det tungt och tomt för Sven."
Olle Lindström, född 1911, brevbärare med munläder, var en ständig gäst hos Thornbergs Foto, där Björn Stridh började jobba 1987 och senare tog över.
– Han kom in för att skvallra lite och vi tog en hel del bilder på honom. Han gillade att bli fotograferad. Satte vi bilder på Olle i fönstret var det också något som folk gillade.
Att Olle hade en bror hade Björn Stridh inte en aning om. Men det blev han varse när han flyttat in i en lägenhet mittemot brödernas hus och en dag låg i bagageluckan på sin bil, med benen hängande utanför, och monterade nya högtalare till bilstereon.
Någon pratade med honom. Högljutt. Ville ha skjuts. ”Du brukar träffa brorsan en del”.
– Jag sa nej, jag hade inte tid. Då satte han sig i bilen och sa ”det var snällt”. Jag körde honom till banken. Det var mitt första möte med Sven Lindström och då visste jag inte att han var stendöv. Från 20-årsåldern hörde han ingenting. Det tog ett tag innan jag förstod det, för han var bra på att läsa på läpparna, men det hjälpte ju inte när jag låg i bagageluckan.
Björn Stridh umgicks med bröderna Olle och Sven Lindström i drygt 15 år. Han tog tusentals bilder, bilder som nu blivit en fotografisk berättelse med titeln "Bröderna i bruna huset".
Det kom alltså att bli en lång vänskap, särskilt nära mellan Sven och Björn, trots åldersskillnad på nära 60 år.
– Vi hade en del gemensamma intressen, konst och litteratur. Och Sven drog med mig på vinterbad och livsfarliga bilresor till Uppsala, för att hälsa på deras syster. Det var lugnt och skönt att bara vara där, och när jag ser mängden bilder kan jag faktiskt undra hur mycket jag var hemma hos dem.
Det var två olika bröder?
– Väldigt olika. Sven var bokbindare och rammakare, tyckte om att odla, laga mat, var händig och nyfiken. Han var klipsk och skaffade dator och var intresserad av aktier. Olle var det svårare att konversera med, men han tyckte om att skämta och var alltid rolig. Original skulle väl många kalla dem, och det var de säkert, men på ett positivt sätt. De stack definitivt ut och levde sitt liv.
"Olle var en känd profil på stan. Det rann ibland lite snor ur näsan på honom, därför kallades han Snor-Olle av en del." På bilderna till höger livar Sven upp tillvaron med lite maskeringstejp efter rakningen.
Banden mellan bröderna var starka. När Olle dog 2002 blev det tungt och tomt för Sven.
– Han flyttade till Granen, men behöll huset på Storgatan, där han var så gott som dagligen för att ta hand om sina odlingar.
Urvalet av bilder ger en skärva av brödernas vardag.
– Jag räknade ut, lite filosofiskt, att de bilder som kommit med i boken utgör 15 sekunder av deras tillvaro under drygt 15 år, om man utgår från slutartid i kameran.
Olle Lindström var en välkänd profil i gatubilden i Vimmerby.
Boken har gett mersmak. I samma veva har Björn Stridh gett ut en fotobok med bilder på Johnny Thunders tre Sverigespelningar och i april kommer nästa bok, med Vimmerbybilder.
– Jag tycker det är spännande hur staden förändras. Hur det nya och gamla står i relation till varandra. Att bara ta bilder på gamla hus för att de är vackra är inte så roligt.
Vad tror du Sven och Olle hade sagt om boken?
– Olle hade gillat det, det vet jag. Sven är svårare att säga, men jo, jag tror han hade tyckt om det också.