Regeringen föreslår en ändring i jaktlagen från 1 december, så att utfodringen av vilda djur, främst vildsvin, begränsas.

Det kommer att innebära fler vildsvin där man inte vill ha dem, hävdar jägare. Många markägare stödutfodrar vildsvinen för att hålla dem borta från grödorna och för att lättare kunna jaga dem.

– Det finns i dag ingen lagstiftning på det här området och det gör att vi fått avarter som är oacceptabla, säger landsbygdsminister Sven-Erik Bucht.

Och det är just avarterna, där man utfodrar enorma mängder, som Daniel Petersson Sandin, Vimmerby, tycker det är bra om man kan komma åt.

Han är en av ägarna till familjeföretaget Solsbo.se Viltförmedling och är produktutvecklare av varumärket Smäll, som är foderförbättrande produkter som säljs runt om i Sverige.

– I vårt viltförmedlingsföretag tar vi emot omkring tusen skjutna djur varje år. Verksamheten växer, men vi ser också effekterna av alltför energirik utfodring – djuren blir helt enkelt fetare och köttkvalitén sämre.

Han tror inte på ett totalförbud.

– Det vore naturligtvis inte genomförbart, eftersom vi måste kunna använda oss av små, lockande fodergivor för att hålla främst vildsvinen på rätt ställen samt skjuta rätt djur.

Men en reglering av mängden foder, som lagförslaget går ut på, tycker han är bra.

– Jag förstår att många reagerar, men tror att man gör det innan man man satt sig in i det. Gör man det är förslaget inte så tokigt. Generellt har vi inga stora problem med den ohämmade utfodringen i de kommuner vi köper vilt, Vimmerby, Hultsfred och Västervik. Men på vissa håll har det tagit enorma proportioner. Det handlar inte längre om stödutfodring, utan snarare obegränsad uppfödning av vilt. Det läggs ut lastbilslass med foder på ställen där det kanske jagas några gånger per år och många använder sig också av energirikt och opassande foder som bagerispill och annat elände som inte hör hemma i skogen. Det är det här man vill åt.

Han är positiv till reglering. Men på en punkt är han mer tveksam.

– Det jag inte riktigt kan förstå är hur man ska kunna kontrollera att det här efterlevs. Det ska väl falla på respektive länsstyrelse, men hur man rent praktiskt ska kunna hålla koll har jag svårt att se. Man litar väl på ”Svenssons” samvete.