Britt-Marie Karlsson bar munskydd när hon försökte hälsa på sin make på Vimarhaga. Men hon fick ändå inte komma in.
Britt-Marie Karlssons make fick beviljat två veckors vistelse på en korttidsavdelning på Vimarhaga, som en mellanlandning efter en veckas sjukhusvistelse i Västervik.
– Jag var i Västervik på sjukhuset och hälsade på och där var det inga problem, vi blev bjudna på kaffe på avdelningen när jag var där. Det var inga regler om besöksförbud eller någonting, beskriver Britt-Marie Karlsson.
Men när maken flyttades till korttidsavdelningen på Vimarhaga i Vimmerby blev situationen annorlunda.
– Jag hade med mig det som de hade bett om; medicinpåsarna till sköterskan och lite andra grejer. Jag tänkte gå rätt in, men då kommer det en från varje håll och skriker på mig som om jag vore en inbrottstjuv.
Enligt Britt-Marie Karlsson har läkare i Västervik sagt att hennes man är i ett skört sjukdomstillstånd och hur framtiden ser ut är osäkert.
– Han ringer och gråter, han sitter på ett rum ensam och ingen kan hälsa på. Man mår urdåligt av att höra en människa som gråter, det går inte. Jag vill inte att han ska sluta sitt liv så här, säger hon och fortsätter:
– Vi har inte varit ifrån varandra någonting. Vi har bott ihop i 50 år. Min man har inga andra anhöriga än mig, ingen annan lever så det är bara vi.
I påsen har Britt-Marie Karlsson tidningar som hon vill lämna till maken, men när hon inte blev insläppt var det bara att ta med påsen hem igen.
Kan du ha viss förståelse för att de blir oroliga när de kommer in besökare nu i och med pandemiläget?
– Nej, det har jag inte, inte efter att ha läst Folkhälsomyndighetens regler. Vi har ju levt tillsammans hela tiden, i en bubbla som Anders Tegnell kallar det, vi har ju inte träffat i stort sett någon. Det här strider mot Europakonventionen, det är helt fel.
Britt-Marie Karlsson har varit i kontakt med en verksamhetschef som enligt henne ska ha sagt att hon är välkommen att hälsa på om hennes make blir medvetslös, något som hon reagerar starkt på.
– Det är nu han sitter och saknar mig och har glädje av att kommunicera med mig. När man är medvetslös är det för sent att komma. Jag fattar inte varför de inte går vidare och kontrollerar fakta innan de pratar. Det är ju inget svårt att kontakta FHM.
Vad hoppas du på ska hända?
– Att det ska upphävas omgående det här besöksförbudet och en ursäkt från den här hönsgården. Jag tycker det är skrämmande att de håller på på det här sättet och inte tar reda på något. Så dåligt bemötande. Hur ska man orka när man är sjuk och sen får sånt här motstånd?