Kolla bilderna. "Gubbarna" kan än. Brottartakterna går aldrig ur en brottare. För nästan exakt 60 år sedan vann Vimmerby Atlet & Brottarklubb prestigetävlingen fyrstads i Olofström. Häromdagen träffades sju av de åtta i laget och pratade gamla härliga minnen.

Brottning är historiskt sett en av de mest framgångsrika idrotterna i Sverige. Genom årens lopp har vi tagit mängder av ädla medaljer i OS, VM, EM och andra stora tävlingar. Brottning var även en stor sport på ett lokalt plan - förr i tiden.

- De har ju förstört vår sport. Det var mycket bättre förr, säger Lennart Jonsson och får medhåll av alla andra runt bordet där de gamla brottarlegenderna har samlats den här speciella dagen.


Vi befinner oss i VOK-stugan, i utkanten av Vimmerby. För de allra flesta är VOK-stugan synonymt med orientering. Så har det inte alltid varit...

- Vi brottades i den här baracken, men då låg den i skyttehagen, där idrottshallen ligger idag, säger Arne Gustafsson.

När det begav sig kunde en brottartävling med Vimmerbystjärnorna locka över 300 åskådare. Folkets Park var då ett brottarforum där intresserade samlades för att titta på matcherna.


Det var då det. Numera för brottning en tynande tillvaro - och i Vimmerby är det länge sedan det var en idrott högt upp på agendan.

Jean Berggren, Arne Sundgren, Lennart Jonsson, Olle Larsson, Allan Gustafsson, Åke Båving och Arne Gustafsson gillar dock sin idrott, eller i alla fall hur den utövades förr om åren.

- Det var renare på något sätt. Nu är det mycket fastlåsningar och på den tiden visste man aldrig hur man låg till under matcherna, då poängen delgavs först efter matchens slut, säger Arne Gustafsson.

Han var tungviktaren i laget och utstrålar styrka än idag. De flesta är 80 plus.


Vimmerbyprofilen Jean Berggren är den som hörs mest i sällskapet, men blir tyst för en liten stund då någon tar upp det här med hans rutiner att inte äta mat på flera dagar inför vissa tävlingar.

- Jag var ju tvungen att banta ner mig till 52 kilo. Det var inte alltid så lätt, säger han medan de andra skrattar gott.

Hans fru Mona är en av dem. På frågan om han mådde dåligt de där dagarna han knappt åt något, kom hennes svar blixtsnabbt och med ett leende på läpparna.

- Ånej, han var minsann på hugget då också...

Läs mer i tisdagens papperstidning