– Även om vi fokuserar mycket på en inre sensualitet och feminin glamour är det inte bara en förening för kvinnor. Burlesque är en queer konstform och alla är välkomna till oss, är Janna Corneliusson noga med att poängtera.
Vi möter henne i föreningens showroom – en lokal fylld av strass, glitter och glamour. Färgglada skor och klänningar trängs med fjäderboor, huvudbonader och smycken som glimmar. Himmelriket för den som gillar burlesque som konstform och estetik.
Men det är inte alla som riktigt vet vad burlesque egentligen handlar om och föreningen får av den anledningen bemöta en del fördomar. En vanlig missuppfattning är att det skulle finnas något sexuellt över det, och att kvinnor som sysslar med konstformen gör det för att tillfredsställa "den manliga blicken". Men som grundarna av WBS beskriver det är det inte alls vad det handlar om. Kärnan är något helt annat.
De förklarar att burlesque inte i första hand är något man sysslar med för någon annans skull överhuvudtaget, utan snarare för sig själv. Det ska vara något som stärker en inifrån. Något som får en att lyfta blicken, vinna tillbaka sin självrespekt och känna att man äger sin egen kropp.
– Jag önskar bara att alla ska våga göra det de vill göra men känner att "inte ska väl jag", säger Catrin Åhlén.
Har ni blivit ifrågasatta mycket kring vad ni gör och varför?
– Alla vet inte riktigt vad vi gör, fast vi har märkt att det mest är äldre män som har förutfattade meningar om det. Det kan komma någon liten gliring om att vi dansar och skakar på tuttarna och att det hade varit kul att bjuda in oss i olika sammanhang av den anledningen för deras beskådning, och det kan man bli irriterad på, säger Janna Corneliusson.
– Ja, de tycker väl att "lite nakna tjejer är alltid kul". Det kan visserligen finnas nummer som anspelar på sexualitet, men det är inte som en striptease där du gör det för någon annans skull. Det ska handla om att den som uppträder får känna sig stark och ta plats på sina egna villkor, fyller Catrin Åhlén i.
Och visst kan det vara så att man klär av sig när man sysslar med burlesque, men det är inget måste. Tanken är att det man väljer att göra, vad det än är, ska vara stärkande inåt. Det ska vara en konstform bortom skönhetsideal, åldersrasism och normer kring hur man ska vara.
Det finns de som tycker att burlesque kan vara antifeministiskt med argument kring "sexighet", utkläddhet och avkläddhet – hur känner ni kring det?
– Spontant tänker jag att det är tvärtom, att det handlar om att ta tillbaka kroppen och visa att vi gör vad vi vill, säger Elin Mångren.
– Jag kan förstå att det är ett sätt att se på burlesquen att man måste ta av sig kläderna för att visa att man är en stark kvinna, och om man ser det så kan jag förstå tankesättet. Men det finns så många olika sorters burlesque och jag tänker att de som tycker så nog inte har sätt särskilt mycket av konstformen. Burlesque behöver inte vara sexigt överhuvudtaget utan kan också vara politiskt eller bara väldigt roligt, fortsätter Catrin Åhlén.
Wimmerby Burlesque Society sticker onekligen ut i det lokala föreningslivet, men det är också vad de själva strävar efter. Elin Mångren förklarar att föreningen blir som ett sorts "safe space" för dem som vill utforska genren. I december hade de sin första show då personer som knappt ens velat titta sig själva i spegeln tidigare ställde sig på scenen inför folk. Där och då revs många murar.
– Det är så häftigt att se den utvecklingen och det är magiskt att vi kan göra det här ihop. Vi är inte en typisk kompisklick utan kommer i alla möjliga åldrar, storlekar och former. Vi stöttar varandra och det finns bara hejarop.
Sedan starten har 2019 har mycket hänt i föreningen. De har vuxit ordentligt fått ett stort gäng nya medlemmar, som ses då och då för glitterjuntor, event och kurser. Ordet har dessutom spridit sig om den lilla stadens unika förening, och gjort sig känd även i Stockholms burlesquevärld.
Och Janna Corneliusson – ja hon har hittat den kvinnliga gemenskap hon saknade när hon flyttade till Vimmerby.