Under mer än 35 år, allt sedan ett möte i Västerås 1970, var han ansvarig för crossverksamheten inom Svemo, först som förtroendevald, sedan som heltidsanställd. Inte förrän 2007 avslutade han sitt engagemang på förbundsnivå.
- När de ringde och berättade att de hade utsett mig till ansvarig för crossverksamheten inom Svemo trodde jag, uppriktigt sagt, att de ringt fel eller att det var nån som skojade, säger Calle. Men de hävdade att de kommit rätt.

En ärofull hederstitel
Vägen till Svemo gick förstås via Vimmerby Motorsällskap, där han blev medlem 1959, 19 år gammal, och där han de senaste 15 åren varit ordförande. Men efter årsmötet den 7 mars i år är han nu "bara" hedersordförande och klubban svingas istället av Roger "Canon" Karlsson.
Calle kan dock känna sig mycket hedrad, bara en ordförande har tidigare vederfarits denna ära, nämligen hans mångårige vapendragare Inge Blank, som ledde klubben i 28 år, först från 1965 till 1973 och sedan från 1976 till 1996. Inge satt också under många år i Svemos styrelse. Han gick ur tiden 2007.

Jobbade med motorer
Mycket vatten har runnit genom Stångån sedan Calle tog sitt första ledaruppdrag i början av 1960-talet. Mycket har också hänt inom motocrossen, både lokalt, nationellt och internationellt. Och Calle har haft ett finger med i spelet i många avgörande skenden!
Han kunde säkert ha blivit en utmärkt ledare inom snart sagt vilken idrott som helst. Nu blev det motorsport och frågan är förstås given: Varför?
Han skrattar och skyller på sina jobb!
- Mitt första arbete efter skolan hade jag hos Ivarssons Cykel och Sport i Vimmerby. Det var i mitten av 50-talet, då mopeden slog igenom med full kraft. För en femton-, sextonårig kille var det förstås "bingo" att jobba på ett företag som både sålde och servade mopeder. Här fick jag köra så mycket jag ville!

Ville ha en crossbana
- Vi var många unga, motorintresserade grabbar, som for runt på vägarna och i skogen. Och vi frågade oss alla varför Silverdalen, men inte Vimmerby, hade en motocrossbana.
- Flera Vimmerbykillar körde för Silverrävarna, några tävlade för Vetlanda. Det här ville vi förstås ändra på men intresset - och inte minst ekonomin - inom VMS var i botten.
- Speedwaybanan på Tallholmen såldes på exekutiv auktion och skulderna till främst markägarna uppgick till nära 60 000 kronor. Det kändes som att jobba i motvind och för att inte börja med en massa skulder i ryggsäcken diskuterade vi att bilda en helt ny motorklubb.
- Men innan några beslut var fattade tog vi en ordentlig diskussion med fordringsägarna - och allesammans skrev av sina krav! Med det i ryggen släppte vi tankarna på en ny klubb och satsade fullt ut på Vimmerby MS.