Magnus Karlsson och Pontus Gunnarsson har fullt upp med lövblåsning. Till allhelgona vill man få undan så mycket löv det bara går.
Lövblåsarna går för fullt på Vimmerby kyrkogård.
– Det handlar väldigt mycket om löv, säger Cecilia Nälgård, som jobbat som kyrkogårdsvaktmästare i 20 år.
Att hitta ett ”lagom” är varje års utmaning. Lövblåsning låter och får inte pågå för nära inpå allhelgonahelgen. Men det ska heller inte ligga drivor av löv på gravar och gångar.
– I år har löven blåst av ganska tidigt. I den bästa av världar vore vi klara två veckor innan allhelgonahelgen varje år, men det där styr vi ju inte riktigt över, säger Eva Bertilsdotter, som jobbat i snart fem år på kyrkogården.
Ljung är kyrkogårdens blomma nummer ett så här års.
"Fint" är ett nyckelord den helg många kommer till kyrkogården för att tända ljus, pynta gravar och minnas de som gått före.
– Det är en intensiv period, men också väldigt fint och speciellt. Vi utför också plantering och ljuständning åt de som av olika anledningar inte kan ta sig till kyrkogården, säger Cecilia.
Omgivna av döden. "Det känns bara naturligt", säger kyrkogårdsvaktmästarna Eva Bertilsdotter och Cecilia Nälgård. "Många brukar passa på att ta en fika i kapellet på fredagen".
Men de allra flesta vill göra det själva. Om det fanns farhågor att det lika växande intresset för Halloween skulle konkurrera ut kyrkogårdsvandrandet under allhelgonahelgen kom det på skam.
– Det enda jag tycker är olyckligt personligen är när Halloween och allhelgonahelgen krockar i tid, jag har förstått att Halloween är en viss dag, men det har ju varit lite otydligheter kring det. Det är två vitt skilda saker. Men intresset för allhelgona har ju inte minskat, snarare tvärtom, säger Eva Bertilsdotter.
Pyntandet har också ökat.
– Det är säckvis med granris och mycket ljus, små hjärtan och änglar, blommor och olika dekorationer. På senare år har många börjat med ljusslingor. Särskilt de som har sina nära i minneslunden och askgravplats har nog ett uppdämt behov att pynta under de månader det är tillåtet.
Personalen på Vimmerby kyrkogård utför ljuständning och pyntar också med ljung, kransar och "liggare" åt de som av olika anledningar inte kan ta sig till kyrkogården. "Det känns viktigt att vara delaktig i att göra något fint", säger Eva Bertilsdotter.
Eva Bertilsdotter tror att längtan efter motvikt kan vara en orsak.
– Vi lever i en stressig vardag och behöver tid att tänka efter och reflektera. Och det känns fint i hjärtat att få pyssla lite hos sina döda, så känner jag själv också.
Att jobba på en kyrkogård innebär att vara omgärdad av döden hela tiden. Det är inget som skrämmer.
– Det känns helt naturligt, inget konstigt alls. Jag tänkte nog inte så mycket på döden innan min pappa dog lite för tidigt, 1996, i alla fall inte på ett djupare plan. Efter det började jag göra det. Jag tycker bara det känns fint att vara delaktig både i arbetet här på kyrkogården och i begravningar, säger Eva Bertilsdotter.
"De allra flesta brukar komma till kyrkogården när det mörknat". Arkivbild från Vimmerby kyrkogård.
– Vi kanske inte är så bra att prata om döden, men det blir ju tillfälle här. Det märker vi också på somrarna när vi har kyrkogårdsvandringar. Kyrkogården är en bra plats att närma sig det som vi alla ska möta, säger Cecilia.
Att ha kyrkogården som arbetsplats är speciellt inte bara de här dagarna i skiftet oktober-november.
– Det har man alltid med sig. Man kan tänka att det är som en trädgård, men man har ju så många fler lager. Vi träffar människor som kommer hit, som kanske sörjer och behöver prata lite extra. Att prata sorg ingår i våra arbetsuppgifter och man blir ganska bra på att läsa av vilka som behöver ventilera lite. Och så är det ju en plats där man måste ta hänsyn till att man har gravar omkring sig, det kräver respekt, säger Eva Bertilsdotter.
Prydnader och dekorationer av olika slag har blivit vanligare.
Har er egen syn på döden förändrats av jobbet?
– Jag tänker mer var man ska begravas, och på vilket sätt, om det ska vara urna eller kista. Vilken musik. Sådana tankar. Och jag har nog sett ut en plats jag skulle vilja ha, tror jag, säger Cecilia.
Kollegorna Eva Bertilsdotter och Cecilia Nälgård har jobbat i snart fem respektive 20 år på kyrkogården.
Intresset för allhelgonahelgen har inte minskat efter Halloweens intåg, snarare tvärtom.
Minneslunden börjar bli allhelgonafin.