Det har gått tre veckor sedan rånet mot Miltons Guld och Clara Johansson är i butiken för att fortsätta resan tillbaka. I dörren hänger en lapp, "Stängt tillsvidare på grund av rånet". Papper för skyltfönstret ger arbetsro.
Skadegörelsen i samband med rånet blev omfattande. Fortfarande hittar hon glassplitter på de mest oväntade ställen.
- Glassplittret tar över, de slog sönder halva butiken. Det är väldigt mycket som är trasigt och det kommer att ta sin tid innan allt är ordnat, säger hon.
Hon tog över Miltons Guld för snart ett år sedan. Hon, som andra, i guldbranschen vet att risken att utsättas för brott är relativt stor.
Medan butiksrånen i stort har minskat stadigt sedan 2009 finns guldsmedsrånen bland undantagen. Här har det istället skett en ökning med 40 procent under samma period, enligt Svensk Handel.
- Vår bransch har blivit alltmer utsatt i takt i det kontantlösa samhället. Det är klart att man någonstans är medveten om att det kan hända.
Ändå tänkte hon inte "rån" när den förste rånaren rusade in i butiken.
- Det small till när han drog dörren åt fel håll, och då tittade jag upp.
Inte heller när de två andra följde efter tänkte hon "rån".
Alla tre var maskerade. Två hade kofot med sig, den tredje var beväpnad med pistol.
- Jag tänkte att det var ett dåligt skämt och undrade vem det var som klätt ut sig. Men när den ene började slå sönder glasmontrarna förstod jag ju att det var allvar.
Allt var över på tre minuter. Clara Johansson gjorde precis det hon fått lära sig.
- Man måste tänka att det är inte mig de är ute efter, det är guldet. Det enda jag ville var att komma ur situationen så fort som möjligt, att de skulle försvinna. Jag gjorde inte motstånd, argumenterade inte emot, de fick ta vad de ville. Det är om något går snett man kan bli skadad.
Hon blev hotad, men vill inte gå in på detaljer.
- Jag kan säga att de var tydligt hotfulla både i sitt sätt att agera och hur de uttryckte sig, jag tycker det räcker. Om det var en riktig pistol eller pistolliknande föremål kan jag inte säga, men avsikten är ju att skrämmas.
Hur mår du nu?
- Det är klart att man måste upp i sadeln igen så snart som möjligt, men det är viktigt att ha någon att prata med och bearbeta det som hänt för att komma vidare. Annars slår det nog tillbaka. Jag måste känna trygghet för att jobba här igen och har vidtagit en del åtgärder, om inte annat för min egen skull.
Det rent praktiska arbetet med sanering av butikslokalen, inköp av nya glasmontrar och smycken, sätter fokus på annat.
- Jag känner mig inte bekväm till hundra procent att vara här, men det underlättar att det fortfarande är stängt. Anspänningen tar sig rent fysiska uttryck, jag får spänningshuvudvärk och ont i nacken, blir helt slut på ett annat sätt än vanligt. Men nu känns det skönt att jobba på och jag vill verkligen öppna nästa vecka. Blir det bara färdigt, så är det planen och jag ser fram emot vara igång igen inför julhandeln.
Hon är tacksam över stödet hon fått och positiv till polisens insats.
- Polisen gör ett jättebra jobb, det är bara synd att det inte finns fler poliser i Vimmerby. När det gäller mina kunder vill jag tacka alla som visat respekt och förståelse. Många har hört av sig och varit väldigt omtänksamma och det känns skönt.