Från vänster: Michael Andersson, Hans Nilsson, Fredrik Zethraeus, Seved Johansson, Bill Nelson, Conny Jakobsson, Dan Petersson och Jonny Edvardsson.
Nyligen beslutade regeringen om nya jakttider och i samband med det skickade landsbygdsminister Jenny Nilsson en hälsning till jägare, markägare och skogsfolk.
– Hon hälsade att det är dags att vi sätter oss ner och diskuterar hur vi ska förvalta viltet igen. Det har vi gjort många gånger och ibland har vi varit väldigt överens och ibland har vi varit oense om hur det ska skötas. Men sista tiden har vi glidit från varandra kan man säga utan att överdriva, säger Bill Nelson, ordförande för Jägareförbundet i Kalmar län.
För att få igång samarbetet och diskussionen mellan markägare och jägare på nytt så samlades åtta representanter från båda sidorna i en jaktkoja i Rostorp, Pelarne.
Michael Andersson, jordbrukare i Västerviks kommun på gården Skaftekulla och förtroendevald i Södra med ansvar för viltfrågor, menar att det måste finnas lagom mycket av allt vilt för att det ska fungera.
– Kalmar län är väldigt speciellt för vi har en stor variation i viltstammarna och vi har framförallt alla de här klövvilten. Allihopa påverkar oss på ett eller annat sätt. Det har ett jaktvärde och det har en kostnad också, säger han och fortsätter:
– Jakttidsbeslutet var en bra signal på att nu har vi tid och möjlighet att förvalta stammarna – nu ska vi se till att prata med varandra så att vi sköter det här så bra som möjligt.
Michael Andersson och Bill Nelson tog initiativet till mötet där representanter av markägare och jägare från olika delar av länet träffades för att inleda diskussionen kring hur man ska förvalta viltet.
Jonny Edvardsson är vice ordförande i Jägareförbundet Kalmar län och lyfter vikten av att titta på helheten och inte enstaka vilt.
– Om man tittar på hygget här – jag ser inte en enda rallarros som är stapelföda för allt klövvilt. På 80-talet så var det precis rött av rallarrosor på ett sån här hygge. Men nu kommer rådjuren först, sen kommer dovhjorten, kronhjorten och då blir älgen tvungen att beta i risskiktet eftersom det inte finns några örter kvar till dem och sen får de gå på träden istället, säger han.
De samlade jägarna och markägarna är överens på flera punkter och framförallt att det krävs mer samverkan.
– För min del så ser jag att vi är överens om att viltet är en resurs, men att det ska vara lagom mycket så att vi kan bedriva jord och skog. Kan vi hitta balansen mellan foder och viltstammar så är det en tillgång för oss, inte bara en belastning, säger Michael Andersson.