När Daniel Hägerby kommer, tyst och snabbt, i sin knallröda Quest XS väcker han onekligen uppmärksamhet. Hans nya ögonsten påminner både om en sportbil och en kanot. En modern Fred Flinta-bil, kanske?
- Nja, inte riktigt, protesterar Daniel Hägerby, med ett milt leende. Jag har ju aldrig markkontakt med fötterna.
Daniel Hägerby bor i Mönsterås. Jobbar två dagar i veckan på föreningen Astrid Lindgrens Hembygd i Vimmerby, med bland annat omställning till ett hållbart samhälle. Och han lever som han lär och drar sitt strå till en mera energisnål vardag. Ambitionen är att ta cykelbilen till jobbet en dag i veckan, till att börja med.
- Jag har inte haft den så länge och håller på att vänja mig- det är ju ändå 18 mil fram och tillbaka. Det känns lite i vader och knä, eftersom det blir en annan rörelse i den här än på en vanlig cykel.
Det 27,5 kg tunga fordonet är utrustat med huva, så han skyddas mot väder och vind när han inte vill köra nedcabbat, blinkrar, tuta, halvljus och helljus, backspeglar, växlar - och ett förvånansvärt generöst lastutrymme.
Daniel och hans "muskelbil"
Tog du cykeln till jobbet i morse? Det gjorde Daniel Hägerby också. Eller - han tog sin velomobil. En "muscle car" i ordets rätta bemärkelse. Bilen drivs nämligen endast av den kraft Daniel Hägerby kan uppbåda i sina lår. En sak till. Han bor i Mönsterås och har nio mil, enkel resa, till jobbet i Vimmerby.- Vad jag vet är vi än så länge bara 25 i Sverige som har en sån här.
Så jobbar vi med nyheter