Det började med en biograf och resulterade i en programserie på två delar. Jens Andersen har skrivit biografin ”Denna dagen, ett liv” om Astrid Lindgren. Han var sedan tidigare vän med Frantz Howitz då de arbetat tillsammans med produktioner förut. Idén om att göra ett tv-program som skulle gå i Astrids fotspår föddes och i veckan var filminspelningen igång i Vimmerby.
– När man skriver en bok har man tunnelseende i flera år, berättar Jens.
– Det är viktigt att efteråt komma ut och berätta. Att inte bara skriva en bok utan att vara en del av något.
– Det började med att jag intervjuade Jens. Sedan frågade han mig efteråt om vi kunde göra något, tillägger Frantz.
Inspelning i Vimmerby
På plats på Astrid Lindgrens Näs har Jens och Frantz svårt att inte prata i munnen på varandra. Engagemanget för ämnet är stort. De har redan spelat in scener vid Bullerbyn, Katthult, Näs samt ALV och har nu siktet på inspelningens avslutande delar i Stockholm.
– Det kommer att bli två program som vi spelar in i Köpenhamn, Vimmerby och Stockholm, säger Frantz.
– Det blir många bilder härifrån trakten. Det gillar de danska Astridfansen, de vill se hur det ser ut.
Återuppväcka intresset
Med programmet vill de få människor att åter börja läsa Astrid Lindgrens böcker och att själva ta sig ut och se omgivningen där både hon och hennes karaktärer vistades. Men de vill också att programmet ska göra så att betraktarna tänker till kring barns ensamhet.
– Vi följer ett huvudspår som handlar om barn, ensamhet och kreativitet, berättar Frantz.
–Vi vill att folk ska förstå att det är okey för barn att vara ensamma. Att det kan ge något positivt till ett liv.
– Ensamhet har blivit stigmatiserad och sedd som en sjukdom, något skamfyllt, tillägger Jens. Men det är en del av nordiska barns liv. Ensamhet är inte bara negativt. Vi föds ensamma, vi dör ensamma och vi måste hela livet förhålla oss till ensamheten. Men den kan vara positiv, som i exemplet med Pippi, hon är ensam men stark.
Ensamheten central
Båda menar att ensamheten är central i Astrids verk och att det är många barn som kan känna igen sig i hennes karaktärer.
– Jag tror att det är många barn som kan spegla sig i Astrids böcker, de handlar både om ensamhet och om gemenskap, menar Jens.
– Det finns så många vägar ut ur ensamheten. Som i boken om Mio. Det går att fantisera sig ur ensamheten och det är något som Astrid berättar många gånger.
Riktar sig till vuxna
Men programmen som har en dokumentär känsla riktar sig inte till de yngre målgrupperna. Jens och Frantz hoppas istället kunna påverka de vuxna och hur de förhåller sig till barnens situation.
– Vi vill att föräldrar, pedagoger, vuxna blir medvetna om att ensamhet inte bara är negativ utan också nödvändig, menar Jens.
– Det är något som kan sätta igång andra ting. Kanske säger vi om 20 år ”yes jag är ensam!”. Astrid kallade det för den ljuva ensamheten, för henne var det viktigt att få vara ensam.